torsdag 29 november 2012

Anne Franks dagbok

Boken handlar om andra världskriget där 2 familjer gömmer sig i ett gårdshus. Boken är en dokumentärt skriven bok för det är en verklig historia. 

Anne berättar om hur dom har det på gömstället, hur hon mår och hur hennes relation är till personerna i boken. Hon ville att man skulle få reda på hur dom hade det och hur hennes liv var. Anne är 13 år hon var stark som klarade av att bo instängd i ungefär i två år, hon vågar prata om känslor till andra som hon inte känt innan. Fru Dussel är en gnällig kvinna och är väldigt gnällig och envis utav sig. Mamman och pappan förstår inte hur det är för Anne har det som liten. Peter är en kille som Anne gillar men är 17 år, men han vågar inte öppna sig och visa sina känslor. 

Boken är första person skriven av Anne Frank, eftersom att det är ju hon som skrivit dagboken. Hon har skrivit boken själv så hon vet ju allt som hänt. Det är hon som skrivit den, så man känner känslan om hur en flicka haft det. Jag själv tycker att boken är riktigt bra och att man får reda på hur hon hade. Det är bra att dom kunde leva där i ungefär 2 år och klara det.


Sol Angelicka

onsdag 28 november 2012

Ulrike och kriget


Boken handlar om en flicka i Tyskland under andra världskriget. Temat med boken är fred, seger och storrike.
Flickan heter Ulrike Beckenbauer och är tolv år. Hon har bruna ögon och korta blonda hår och har tre bröder och lever med sin familj i ett litet hus i München. Hon är mycket religiös och är med i en ungdomsgrupp som är alla nazister. Hon har anmält tre av sina grannar och är stolt över sig själv att vara nazist. Hon tänker alltid vad hon gjorde med sina grannar. Hennes mamma jobbar i ett vapenfabrik och pappan är med i kriget på fronten. Hon är duktig i skolan och efter skolan så går hon i ungdomsgruppen. Kriget har börjat eftersom Tyskland förlorade första kriget. De allierade närmar sig och bomber varje dag. Hon tycker att kriget är fruktansvärt och ber alltid guden att inte låta de allierade vinna. Det är ransonering på mat. De får inte så mycket mat eftersom det är krig. varje dag närmar sig de allierade och bombar alla städer och det är Münchens tur. Det är kväll. Alla sover och då gick alarmet och alla vaknar och springer i källaren det är de skriker alla det är britternas och amerikanarnas flygplan som ska bomba staden. Ulrike springer ner med sina bröder i källaren för att ta skydd. Alla är i källaren och rädda och de hör den ljudet som kommer utifrån.

Alla är tysta och rädda Ulrike ber. Efter så sjunger alla den nationella sången och tycker om den.  Det tyst ute och det är slut. Alla kommer ut och det är mörkt och det brinner i några hus. Nästa dag så går hon till skolan och de har idrott ute alla leker och på en gång så hör de alarmet och alla får panik och springer Ulrike hjälper läraren och de går in i källaren . Skolans källare är mycket bättre och större. Det är britterna som kommit de bombar överallt all hör det och de har full träffat skolans tak ramlar ner all i källaren skriker.

När det är slut så går alla ute och allt har gått sönder det brinner överallt och Ulrike går hem när hon var framme så ser hon att huset är förstod hennes mamma är död hon har igen mamma nu. Henne pappa dog på väst fronten. Hon börjar gråta och skriker högt men ingen är där alla är döda det tyst över allt. Flickan som trodde på Hitler är ensam Tyskland har förlorat igen.

De allierade har vunnit kriget men Ulrike tror fortfarande på Hitler efter allt hon har gjort och har hänt. Först trodde hon på gud men inte längre för att hon tror att gud har ville och låtit de allierade vinna och hon är arg, arg på gud. USA soldater har intagit hela staden och de är över allt. Hitler är död och det är fred, men Ulrike är inte nöjd med freden. Hon är ensam, ensam för alltid .

Hitler propagandan lockade henne att tro på Hitler. Hon visste inte vad som var rätt. Hon blev liksom blind och hon anmälde fem familjer. Och hon trodde det var rätt.

Jag tycker att boken var mycket intressant och bra. För att allt som hände i boken var riktig och har hänt i verkligheten.  Om det var jag skulle jag inte ha gjort det som Ulrike gjorde. Boken handlade mest om kriget och hur folket drabbades av det. Från boken lär man sig att man inte ska tro på vem som helst och aldrig låta någon annan ta kontroll över dig. Jag tycker att författaren har gjort ett bra jobb när hon skrev om kriget. Man får som läsare tänka hur en man kan tar över hela landet och makten. Det var lätt och läsa den boken och mycket intressant.

                                             Rafe

tisdag 27 november 2012

Mötet i mörkret


Den här boken handlade om en kille och hans familj. Killen heter Christian och han levde vanligt, gick i skolan. En dag fick den höra på nyheterna att en bombflygplan hade störtat. Polisen letade alla hus för dem misstänkte att en av de 5 engelsmännen hade klarat sig och gömmer sig någonstans. Christian gick varje morgon ner till vedboden (källaren) för att hämta kol. En dag gick han ner till källaren för att hämta kol och dörren var olåst när han kom ! Det var engelsk flygaren som la handen på han mun. Dem blev vänner och han lovade att inte säga till någon att engelskflygaren Michael var gömd där. Polisen sökte igenom alla hus hela tiden. Pappan fick reda på det och ville hjälpa Michael komma hem igen. Polisen sökte igenom huset och lyckades inte hitta Michael. Michael skulle åka hem med tåg men kunde inte de fick syn på polisen. Han fick hjälp av Christians pappas kompis att komma hem med hjälp av hans båt.

Den här boken utspelade sig i Danmark under andra världskriget 1939-1945.

Huvudpersonerna var Christian  och Michael. Christian var normal människa som gick i skolan, han var 16 år gammal. Michael var en engelsk soldat, han var 20 år gammal, hade mustach, ung soldat.

Den här boken var bra för att man får en uppfattning om hur man ska göra om man träffar en soldat och inte säger det till polisen. Och hur man ska göra om man vill inte säga det till polisen.
Jag rekommenderar boken till dem som vill veta  hur dem ska göra om dem vill hålla kvar en soldat hos sig fast man inte får .



Beno Gvozdar

måndag 19 november 2012

Den osynliga flickan av författaren Deborah Ellis


Boken “Den osynliga flickan” handlar om kriget och fattigdomen i Afghanistan. Huvudpersonen är Parvana som även är den osynliga flickan i boken. Parvana är 11 år och hon bor tillsammans med sin familj i Kabul (huvudstaden i Afghanistan). Talibanerna gör livet svårare för de som bor i Afghanistan med deras extrema hårda regler som påverkar kvinnorna och flickorna som bor där. En dag när Parvanas pappa blev fängslad så kläde hon ut sig till en pojke för att kunna försörja hennes familj. Afghanistan har varit i krig sedan 1978, USA och Sovjetunionen har varit inblandade i deras krig. Det har även varit inbördes krig där.

Parvana är en väldig omtänksam, stark, känslosam och snäll flicka. Hon tar hand och bryr sig om sin familj. Parvana uttrycker inte allt hon vill, utan hon håller det för sig själv för att inte såra familjen. I början av boken hade Parvana svart hår och bruna ögon, när hon gick ut tog hon på sig chador (ett tygstycke som täcker håret och axlarna). Sedan efter att hon klippte sig och kläde ut sig till en pojke så hade hon då kort svart hår och vanliga pojk kläder. Hon försökte se glad ut, men hennes familj visste att hon inte var nöjd med hennes liv. Hon ville gå i skolan, klä på sig särskilda kläder och ha ett normalt liv som de andra i omvärlden. Parvana ville leva ett fredfullt och lugnt liv med hennes familj utan krig och hårda regler som talibanregimens regler i Afghanistan. Hon ville inte ge upp hoppet för det livet hon ville leva.  Parvana når tyvärr inte hennes mål/dröm, men hon kämpade mer och mer för att göra det. Hon mötte flera problem som kom efter varandra innan de andra problemen hade lösts. Ett par problem, hinder och motgångar hon mötte på var till exempel när hennes far blev arresterad, när talibanerna gick in i deras hem och förstörde allt de hade och när hennes mamma, bror och hennes två systrar åkte till Mazar-i-sharif då det blev krig där också och när de inte lämnade några spår efter sig mm. Dessa  problem och hinder hade dem inte mött på ifall talibanerna inte hade tagit makten i Afghanistan, för då skulle dem åtminstone kunna gå i skolan och ha på ett ungefär ett normalt liv.

Handlingen utspelar sig under kriget i Afghanistan då talibanerna tar makten, för det mesta i Kabul (huvudstaden) och sedan lite i slutet i Mazar-i-sharif (stad). I Afghanistan är det väldigt fattigt även nu (2012) efter de hemska krigen  dem har varit med om. När det utspelar sig i boken så är det fattigt, smutsigt och alla byggnader är förstörda av bomber. Miljöns betydelse för handlingen försöker visa hur det var under kriget i Afghanistan och boken får en att veta och tro att man själv var med i handlingen. Boken utspelas i en lång period. Tiden har ett  betydelse för att de ska stämma med det dem gör i handlingen. Författaren berättar boken i en kronologisk ordning.

Språket som används i boken är inte komplicerat. Författaren har inte använt många svåra ord. Boken är varken svårläst eller lättläst, lagom bra skulle jag kunna kalla det. Hon använder ord som är konkreta, tydliga och uttrycksfulla. Hennes stil är även energisk, uttrycksfull och medryckande.

Jag tyckte om boken jättemycket, den var jättebra. Boken var väldigt sorglig och allvarlig. Den fick mig att känna mig väldigt empatisk och jag förstod mig på karaktärerna i boken. Det jag tyckte om mest var hur dem kämpade för att nå deras mål och även trots allt de gick igenom så gav dem inte upp. Jag tycker att den boken är en bok för alla, det finns så mycket som är väldigt bra med boken. När jag läste titeln så förstod jag på ett ungefär att den var sorglig.

Jag ville veta mer på slutet om vad som hände med Parvanas mamma, bror och systrar, men det fick man inte. Jag tycker att slutet skulle då bli bättre ifall man fick reda på vad som hände, men samtidigt så tror jag att författaren vill att man själv ska ha funderingar om hur slutet kunde ha sett ut. Jag tycker att handlingen påverkade mig på ett bra sätt, den lärde mig om Afghanistans sorgliga sidor som  jag inte visste om och den fick mig att tänka lite annorlunda om flera saker. Jag tror att författaren vill visa hur det går för de som inte lever en så fredfull och normalt liv och hur svårt dem har det. Boken fick även känna mig nöjd och glad med det livet jag har och lever idag, man bör uppskatta livet mer än vad man egentligen gör. Vi bor i ett fredfullt land, medans det finns människor som inte har tak över huvudet och äter mat från papperskorg. Jag tror inte jag skulle vilja skriva någon bok i dagsläget, men i framtiden då man upplevt mer i sitt liv och bär med sig både erfarenheter och misstag, då hade jag kanske något mer intressant att skriva om. Den osynliga flickan är en jätte bra bok som jag rekommenderar till alla, den är värd att läsa.

Av: Hoda Ali

måndag 12 november 2012

Pojken i randig pyjamas

                  

Handling:

Boken ‘’ Pojken i randig pyjamas’’ handlar om en 9 årig pojke vid namn Bruno.
Bruno bor i ett hus i Berlin under andra världskriget. En dag så blir hans familj tillsagda att flytta till ett hus mitt ute i ingenstans. Bruno vill verkligen inte flytta från sitt bekväma hus i Berlin till ett hus mitt ute i ingenstans, men blir ändå tvungen att flytta. Bruno bestämmer sig en dag att gå på upptäcksfärd. Där han då träffar på en liten pojke vid namn Schmuel. Han blir glad att det finns äntligen någon att leka med. Det enda problemet är att Schmuel lever på andra sidan av ett stort och taggigt stängsel.

Personer:

Personerna i boken beskrivs mest genom handlingar och beskrivningar, men det finns även i vissa sammanhang då personerna beskrivs genom att dom talar med varandra. Bruno är huvudpersonen i boken och beskrivs mest genom hans tankar. Han är en 9-årig pojke som till mesta dels glad och alltid nyfiken på nya saker. Han är väldigt bra uppfostrad och försöker alltid göra som hans föräldrar säger. Eftersom han är 9 år så är det ju svårt för honom och veta vad som pågår och vad hans pappa jobbar med. Bruno känner sig ensam och vill gärna ha någon att leka med. Eftersom hans syster är väldigt taskigt och tycker verkligen inte om honom. Så då har han döpt henne till ett ‘’hopplöstfall’’. Bruno blir lite ‘’avundsjuk’’ eftersom han ser andra barn i randiga pyjamas långt borta bakom stängslet. Det han inte vet är att det är ett koncentrationsläger. Hans ‘’mål’’ i boken kretsar kring att just få leka med ett barn och en dag också vara i randig pyjamas. En annan viktig person i boken är Schmuel. Schmuel är en 9-årig polsk jude och lever på andra sidan av stängslet, i ett kocentrationläger. Schmuel är flintskallig och har kolkarakamell färgade ögon. Han var ‘’grå’’ som det beskrivs i boken och med det menar dom att han är så smutsig att hans hy börjar bli gråaktig. Schmuel var även väldigt mager. Han var nästan alltid ledsen, eftersom det är inte så trevligt att leva i ett koncentrationsläger.

Miljö & tid:

Boken utspelas år 1934 (under andra världskriget) i ett hus som ligger nära ett koncentrationsläger, men även då när Bruno och Schmuel snackar med varandra vid stängslet.
Pojken i randig pyjamas utspelas i ett område så kallat ‘’Allt Svisch’’. Allt Svisch ligger mitt ute i ingenstans och det finns inget hus i närheten. Huset i Allt Svisch är mycket mindre än huset i Berlin. Huset är ganska obehagligt. I boken så beskrivs det att hotfulla soldater kommer och går. Marken vid stängslet är väldigt torrt och så finns det ett stort stängsel med taggtråd längst upp.Miljön beskrivs mest då när Bruno tänker och funderar om saker t.e.x om vad han tyckte om huset. Det var då huset beskrevs.
Miljön har en ganska stor påverkan på människorna. Stället där dom bor är inte så trevligt. Både inne i huset och bakom stängslet. Bruno är inte glad som han var i Berlin pga miljön. Boken utspelas på väldigt kort period.
Författaren hoppar lite i tiden. Ett exempel är när i ena kapitlet har dom redan flyttat och i andra så är dom tillbaka till det gamla huset.

Språk:

Författaren använder enkla och ganska vardagliga ord. Därför att boken handlar mest om en 9-årings pojke tankar. Själva faktan är lite vag, men orden är ganska konkreta och målande.
Författaren är mer neutral och uttrycker sig inte med speciella ord eller handlingar.

Egna synpunkter:

Jag tycker att boken var en av dom bästa böckerna jag har läst. Den var mycket känslosam, men boken hade några nackdelar.
Boken var bra eftersom den var händelserik. Det hände alltid något, så man kunde inte släppa ögonen från texten.
Nackdelen med boken är att den var skriven från en 9-årings perspektiv. I detta fall är det Bruno. Han vet inte om koncentrationsläger och vad hans pappa jobbar med. Om man inte har läst om andra världskriget så är det lite svårt att uppfatta vad t.e.x Schmuel och alla andra människor gör på andra sidan av stängslet och vad hans pappa jobbar med.
Jag skulle rekommendera denna boken till lite äldre barn eller ungdomar, men även till vuxna. Om man är 9 år eller 11 år så är det kanske lite svårt att uppfatta vad den handlar om.
Titeln förklarar mycket om handlingen. Jag visste direkt att den handlade om andra världskriget och förintelsen. Slutet var lite oklart. Eftersom dom i efterhand inte berättade att han var i en gaskammare. Som sagt om man inte vet om förintelsen så har man ingenaning om hur det den slutar.

Boken berör mig väldigt mycket. Jag får tanken på hur hemskt det var och hur man inte fick mat och allt annat som vi behöver. T.e.x att duscha mm. Tanken på att förintelsen verkligen är sann är hemsk.
Jag tror att författaren vill säga hur enkelt ett barn blir påverkade av varandra, men även om hur hemskt det var på den tiden. Jag skulle kunna skriva en bok baserad på vad jag själv har varit med om eller vad min familj har varit med om. Jag skulle ta upp t.e.x kriget i Bosnien eller om en stor dröm som att man t.e.x vill bli något inom musiken eller något inom en sport. Jag gillar sanna historier och skulle gärna kunna skriva om en sann historia om jag hade tillräckligt med information.

Amra  9C