Pojken I Randig Pyjamas av John Boyne

Pojken i randig pyjamas utspelar sig under Andra världskriget i Auschwitz och handlar om Bruno, som är en nioårig pojke som inte vet något om den slutgiltiga lösningen och om koncentrationsläger. Han hade just flyttat till Auschwitz från Berlin med sin familj och hans farsa som är SS-Officer. Där fanns ett stort stängsel så långt han kan se vid sidan av deras stora hus och där alla bakom stängslet går runt i pyjamas. En dag gör han en utflykt och möter en pojke på andra sidan stängslet som heter Shmuel som är lika gammal som han. De börjar prata och man får veta om deras vänskapliga relation en lång bit i boken och om Brunos funderingar på allt konstigt med alla på andra sidan av ett stängsel som t.ex. varför inte han kan vara med alla på andra sidan och leka.

Boken som har huvudrollen är en tysk pojke vid namn Bruno som inte vet något om koncentrationsläger eller om den slutgiltiga lösningen, man förstår att han alltid försöker vara så bra som möjligt, men är väldigt nyfiken av sig. nästan hela boken handlar om hans tankar och funderingar så man förstår hur han är och det är inte mycket av beskrivningar av han, men desto mer förstår man hur han är av hans handlingar och funderingar. Han försöker alltid vara snäll framför mamma och pappa, men också för andra som han inte känner. Hans mest framträdande egenskap är hans nyfikenhet. Shmuel får man nästan bara veta om från Brunos synvinkel. Shmuel är kortare än Bruno, har rakat hår och går alltid runt med “pyjamasen”. Shmuel är ganska tystlåten om koncentrationslägret utan när hans pappa blev “försvunnen”. De andra var Brunos 3år äldre syster Gretel som förstår mycket mer och blir inne i Hitlers hjärntvätt, pappan Ralf som är ss-officer och styr mycket på Auschwitz men det vet ju inte Bruno, Brunos mamma Elsa som inte är nazistisk av sig och visste inte heller något om mördandet av judar innan slutet då hon och barnen skulle åka hem till Berlin. Det handlar också om löjtnant Kurt Kobler som är hård och brutal speciellt mot judar. Gretel är kär i honom och Bruno är rädd för honom och senare i boken blir han skickad till fronten i kriget.

Motivet med denna bok var att man skulle få veta om den slutgiltiga lösningen i ett barns ögon, för ingen som inte varit med kan verkligen förstå hur det var även om man skulle skriva det så bra det bara går.

Berättelsen utspelar sig under 1943 i Berlin och i Auschwitz och utspelar sig ett år framåt. Beskrivningen av det nya hemmet ger en antydan om något oförklarligt, obehagligt. Huset är dystert och isolerat, som gör att man blir mer inne i boken. Det är skog runt ena sidan av huset och man kan se stängslet från ett fönster. Miljön spelar ganska mycket roll för handlingen, för att det inte skulle bli samma sak om det var på ett annat ställe. Men man skulle kunna ändra mycket på miljön med andra saker.

Det var också precis tillräckligt länge han var där för då fick man veta hur han tankar till dem i Berlin ändrades. Berättelsen går i kronologisk ordning lite som en dagbok av Bruno men ändå inte för många saker hände som tredje person.

Boken hade ganska vardagliga och lätta ord när Bruno tänkte och sa men när andra pratade var det lie svårare ord. Författaren har gjort så man får uppleva det i ett barns ögon och det riktigt bra, man blir indragen i det och man får ju då veta alla av Brunos tankar så blir uttrycksfull.

Jag tyckte att boken var jättebra och kommer nog inte glömma den på länge, det var riktigt smart att man fick uppleva sagan i ett barns ögon för då visste man mer än vad huvudrollen visste och det känns bättre att vara ett steg före i en bok. Det jag hatar att jag gillar mest är slutet, för nu kommer jag inte att glömma bort boken. Det är som ett öppet slut på en film, då kommer man också ihåg den. Jag skulle lätt rekommendera boken till alla utan de som inte gillar sorgliga böcker, men nog även dem skulle gilla boken.

Jag identifierade mig inte med någon i boken tror jag, den ända man egentligen skulle kunna göra det med är Bruno för man fick inte veta någon annans tankar. Titeln var väldigt bra för det är ju Shmuel som är pojken i randig pyjamas och Bruno undrade mycket varför alla gick runt i pyjamas. Slutet var väldigt sorgligt och den kommer man inte att glömma, men vill inte säga för mycket om slutet om någon skulle vilja läsa boken. Hela denna bok får mig att tänka annorlunda på koncentrationsläger, för ingen som inte varit med kan förstå sig på det, ”Alla ser det i ett barns ögon”. Den berör mig på ett sorgligt sätt för här dog bara 2 av 6 miljoner man kunde ha skrivit en annan bok av.

Boken skulle också kunna vara en sann historia för det är ju nog väldigt likt verkligheten.
Jag tror författaren vill säga med denna bok är att bara offren och de överlevande som till fullo kan förstå det ohyggliga som ägde runt då. Och ända sättet att skriva på ett respektfullt sätt är att skriva det i ett ganska naivt litet barns ögon som inte visste så mycket.
Jag skulle inte tänka mig att skriva en bok och absolut inte om Andra Världskriget.

Av: Alexander 9C

Mannen utan öde av Imre Kertèsz

Boken “Mannen utan öde” handlar om den 14-åriga judiska pojken György som bor i Budapest (Ungern) under andra världskriget (1944-1945). En dag fick György reda på att han skulle få åka till ett arbetsläger i Tyskland, han tyckte att det var spännande att resa utomlands eftersom han inte hade gjort det innan. Egentligen var det ingen trevlig arbetsläger han skulle åka till som han hade trott, det var ett koncentrationsläger där de samlade judarna för att antingen döda dem eller låta dem slita och arbeta sönder sig. Tolv månader senare återvände György till Budapest då han var 15 år. Han hade tillbringat 1 helt år i koncentrationslägret tillsammans med flera andra. György upplevde mycket under det hela året, han lärde sig även mycket och György ville inte glömma det som hade hänt under året eftersom det var en del utav hans liv.

György är väldig lydaktig, känslosam och omtänksam. Han bryr sig om hans omgivning och försöker alltid göra sitt bästa för att de andra ska vara tacksamma. György har svart hår och brukar alltid ha på sig kläder med en gul stjärna (Davidstjärnan) för att han är en jude. Han presenteras genom det han säger och genom hans handlingar. György undrar alltid varför han och alla andra judar behandlas så himla illa, när de inte har gjort någonting fel. Han undrar även varför de inte ska vara lika värda i omgivningens ögon (det vill säga de som inte är judar). Han vill vara lika värd som de som inte är judar. Györgys mål var att han skulle återvända till Budapest när han var i koncentrationlägret. Det tog lite långt tid för att återvända, men det var han tacksam för eftersom det var vissa som hade tillbringat fyra eller sex år och även tolv år i koncentrationslägret. Det kanske inte hade tagit så långt tid ifall han inte hade blivit sjuk, för att när han blev sjuk fick han stanna i ett sjukhus väldigt länge innan han fick åka tillbaka till Budapest. Men det viktigaste var att han nådde sitt mål till sist.

Handlingen utspelas i Budapest, Auschwitz, Buchenwald och i Zeitz. Dessa ställen är koncentrationläger där György fick vara.  Den utspelar sig år 1944-1945 under andra världskriget då Judarna förföljdes av tyskarna. Det är flera bomber som faller och förstör byggnader i Budapest när kriget pågick. Miljöns betydelse för handlingen är att de ska passa in med bokens berättelse (krig). Boken beskrivs i en kronologisk ordning och i en väldig lång period fast än det bara är ett år.

Språket är väldig lätt och vardaglig, författarens ord är också konkreta och tydliga så att man förstår. Hans stil är seg och lång tråkig, det tar väldigt långt tid innan en händelse sker.

Jag tyckte att handlingen i boken var varken dålig eller super bra eftersom handlingen väckte inte mitt intresse tillräckligt mycket. Det jag gillade var när han försökte göra sitt allra bästa för att återvända till Budapest och även när han hamnade i koncentrationslägret för att det var då allt spännande hände. Jag rekommenderar boken till alla som har tålamod. När jag läste titeln förstod jag bara att han inte hade nån öde.

Jag tyckte om slutet för att det var då han återvände till Budapest och även för att han var nöjd på ett sätt efter att han hade gått igenom allt de hemska i koncentrationslägret. Det var bra att han inte gav upp och fortsatte kämpa för att komma hem igen. Det är inte den första boken som jag har läst om judar, jag har även läst andra böcker, men denna var den första boken som beskrev hur det var i ett koncentrationsläger och det tyckte jag om. För att man fick verkligen veta precis hur det gick för dem och vad dem gjorde där. Den påverkade mig på ett bra sätt. Jag tror att författaren vill beskriva hur judarnas liv såg ut och hur de förföljdes och var hatade av väldigt många fast än de inte hade gjort något. Jag tror inte att jag skulle vilja skriva någon bok i dagsläget, men i framtiden då jag upplever mer i mitt liv och bär med mig en bagage full av erfarenheter och då hade det varit intressantare att skriva en bok. Idag har jag inte upplevt så mycket och har en hel bagage att fylla på.

(Bokens författare är Imre Kertèsz och återberättad av Johan Werkmäster.)
   
Av: Hoda Ali
Årskurs: 9A
Lövgärdesskolan

 

Anne Franks dagbok

Boken handlar om andra världskriget där 2 familjer gömmer sig i ett gårdshus. Boken är en dokumentärt skriven bok för det är en verklig historia. 

Anne berättar om hur dom har det på gömstället, hur hon mår och hur hennes relation är till personerna i boken. Hon ville att man skulle få reda på hur dom hade det och hur hennes liv var. Anne är 13 år hon var stark som klarade av att bo instängd i ungefär i två år, hon vågar prata om känslor till andra som hon inte känt innan. Fru Dussel är en gnällig kvinna och är väldigt gnällig och envis utav sig. Mamman och pappan förstår inte hur det är för Anne har det som liten. Peter är en kille som Anne gillar men är 17 år, men han vågar inte öppna sig och visa sina känslor. 

Boken är första person skriven av Anne Frank, eftersom att det är ju hon som skrivit dagboken. Hon har skrivit boken själv så hon vet ju allt som hänt. Det är hon som skrivit den, så man känner känslan om hur en flicka haft det. Jag själv tycker att boken är riktigt bra och att man får reda på hur hon hade. Det är bra att dom kunde leva där i ungefär 2 år och klara det.


Sol Angelicka

Ulrike och kriget

Boken handlar om en flicka i Tyskland under andra världskriget. Temat med boken är fred, seger och storrike.
Flickan heter Ulrike Beckenbauer och är tolv år. Hon har bruna ögon och korta blonda hår och har tre bröder och lever med sin familj i ett litet hus i München. Hon är mycket religiös och är med i en ungdomsgrupp som är alla nazister. Hon har anmält tre av sina grannar och är stolt över sig själv att vara nazist. Hon tänker alltid vad hon gjorde med sina grannar. Hennes mamma jobbar i ett vapenfabrik och pappan är med i kriget på fronten. Hon är duktig i skolan och efter skolan så går hon i ungdomsgruppen. Kriget har börjat eftersom Tyskland förlorade första kriget. De allierade närmar sig och bomber varje dag. Hon tycker att kriget är fruktansvärt och ber alltid guden att inte låta de allierade vinna. Det är ransonering på mat. De får inte så mycket mat eftersom det är krig. varje dag närmar sig de allierade och bombar alla städer och det är Münchens tur. Det är kväll. Alla sover och då gick alarmet och alla vaknar och springer i källaren det är de skriker alla det är britternas och amerikanarnas flygplan som ska bomba staden. Ulrike springer ner med sina bröder i källaren för att ta skydd. Alla är i källaren och rädda och de hör den ljudet som kommer utifrån.

Alla är tysta och rädda Ulrike ber. Efter så sjunger alla den nationella sången och tycker om den.  Det tyst ute och det är slut. Alla kommer ut och det är mörkt och det brinner i några hus. Nästa dag så går hon till skolan och de har idrott ute alla leker och på en gång så hör de alarmet och alla får panik och springer Ulrike hjälper läraren och de går in i källaren . Skolans källare är mycket bättre och större. Det är britterna som kommit de bombar överallt all hör det och de har full träffat skolans tak ramlar ner all i källaren skriker.
När det är slut så går alla ute och allt har gått sönder det brinner överallt och Ulrike går hem när hon var framme så ser hon att huset är förstod hennes mamma är död hon har igen mamma nu. Henne pappa dog på väst fronten. Hon börjar gråta och skriker högt men ingen är där alla är döda det tyst över allt. Flickan som trodde på Hitler är ensam Tyskland har förlorat igen.

De allierade har vunnit kriget men Ulrike tror fortfarande på Hitler efter allt hon har gjort och har hänt. Först trodde hon på gud men inte längre för att hon tror att gud har ville och låtit de allierade vinna och hon är arg, arg på gud. USA soldater har intagit hela staden och de är över allt. Hitler är död och det är fred, men Ulrike är inte nöjd med freden. Hon är ensam, ensam för alltid .
Hitler propagandan lockade henne att tro på Hitler. Hon visste inte vad som var rätt. Hon blev liksom blind och hon anmälde fem familjer. Och hon trodde det var rätt.

Jag tycker att boken var mycket intressant och bra. För att allt som hände i boken var riktig och har hänt i verkligheten.  Om det var jag skulle jag inte ha gjort det som Ulrike gjorde. Boken handlade mest om kriget och hur folket drabbades av det. Från boken lär man sig att man inte ska tro på vem som helst och aldrig låta någon annan ta kontroll över dig. Jag tycker att författaren har gjort ett bra jobb när hon skrev om kriget. Man får som läsare tänka hur en man kan tar över hela landet och makten. Det var lätt och läsa den boken och mycket intressant.
                                             Rafe

Mötet i mörkret

Den här boken handlade om en kille och hans familj. Killen heter Christian och han levde vanligt, gick i skolan. En dag fick den höra på nyheterna att en bombflygplan hade störtat. Polisen letade alla hus för dem misstänkte att en av de 5 engelsmännen hade klarat sig och gömmer sig någonstans. Christian gick varje morgon ner till vedboden (källaren) för att hämta kol. En dag gick han ner till källaren för att hämta kol och dörren var olåst när han kom ! Det var engelsk flygaren som la handen på han mun. Dem blev vänner och han lovade att inte säga till någon att engelskflygaren Michael var gömd där. Polisen sökte igenom alla hus hela tiden. Pappan fick reda på det och ville hjälpa Michael komma hem igen. Polisen sökte igenom huset och lyckades inte hitta Michael. Michael skulle åka hem med tåg men kunde inte de fick syn på polisen. Han fick hjälp av Christians pappas kompis att komma hem med hjälp av hans båt.

Den här boken utspelade sig i Danmark under andra världskriget 1939-1945.

Huvudpersonerna var Christian  och Michael. Christian var normal människa som gick i skolan, han var 16 år gammal. Michael var en engelsk soldat, han var 20 år gammal, hade mustach, ung soldat.

Den här boken var bra för att man får en uppfattning om hur man ska göra om man träffar en soldat och inte säger det till polisen. Och hur man ska göra om man vill inte säga det till polisen.
Jag rekommenderar boken till dem som vill veta  hur dem ska göra om dem vill hålla kvar en soldat hos sig fast man inte får .

Beno Gvozdar

Den osynliga flickan av författaren Deborah Ellis

Boken “Den osynliga flickan” handlar om kriget och fattigdomen i Afghanistan. Huvudpersonen är Parvana som även är den osynliga flickan i boken. Parvana är 11 år och hon bor tillsammans med sin familj i Kabul (huvudstaden i Afghanistan). Talibanerna gör livet svårare för de som bor i Afghanistan med deras extrema hårda regler som påverkar kvinnorna och flickorna som bor där. En dag när Parvanas pappa blev fängslad så kläde hon ut sig till en pojke för att kunna försörja hennes familj. Afghanistan har varit i krig sedan 1978, USA och Sovjetunionen har varit inblandade i deras krig. Det har även varit inbördes krig där.

Parvana är en väldig omtänksam, stark, känslosam och snäll flicka. Hon tar hand och bryr sig om sin familj. Parvana uttrycker inte allt hon vill, utan hon håller det för sig själv för att inte såra familjen. I början av boken hade Parvana svart hår och bruna ögon, när hon gick ut tog hon på sig chador (ett tygstycke som täcker håret och axlarna). Sedan efter att hon klippte sig och kläde ut sig till en pojke så hade hon då kort svart hår och vanliga pojk kläder. Hon försökte se glad ut, men hennes familj visste att hon inte var nöjd med hennes liv. Hon ville gå i skolan, klä på sig särskilda kläder och ha ett normalt liv som de andra i omvärlden. Parvana ville leva ett fredfullt och lugnt liv med hennes familj utan krig och hårda regler som talibanregimens regler i Afghanistan. Hon ville inte ge upp hoppet för det livet hon ville leva.  Parvana når tyvärr inte hennes mål/dröm, men hon kämpade mer och mer för att göra det. Hon mötte flera problem som kom efter varandra innan de andra problemen hade lösts. Ett par problem, hinder och motgångar hon mötte på var till exempel när hennes far blev arresterad, när talibanerna gick in i deras hem och förstörde allt de hade och när hennes mamma, bror och hennes två systrar åkte till Mazar-i-sharif då det blev krig där också och när de inte lämnade några spår efter sig mm. Dessa  problem och hinder hade dem inte mött på ifall talibanerna inte hade tagit makten i Afghanistan, för då skulle dem åtminstone kunna gå i skolan och ha på ett ungefär ett normalt liv.

Handlingen utspelar sig under kriget i Afghanistan då talibanerna tar makten, för det mesta i Kabul (huvudstaden) och sedan lite i slutet i Mazar-i-sharif (stad). I Afghanistan är det väldigt fattigt även nu (2012) efter de hemska krigen  dem har varit med om. När det utspelar sig i boken så är det fattigt, smutsigt och alla byggnader är förstörda av bomber. Miljöns betydelse för handlingen försöker visa hur det var under kriget i Afghanistan och boken får en att veta och tro att man själv var med i handlingen. Boken utspelas i en lång period. Tiden har ett  betydelse för att de ska stämma med det dem gör i handlingen. Författaren berättar boken i en kronologisk ordning.

Språket som används i boken är inte komplicerat. Författaren har inte använt många svåra ord. Boken är varken svårläst eller lättläst, lagom bra skulle jag kunna kalla det. Hon använder ord som är konkreta, tydliga och uttrycksfulla. Hennes stil är även energisk, uttrycksfull och medryckande.

Jag tyckte om boken jättemycket, den var jättebra. Boken var väldigt sorglig och allvarlig. Den fick mig att känna mig väldigt empatisk och jag förstod mig på karaktärerna i boken. Det jag tyckte om mest var hur dem kämpade för att nå deras mål och även trots allt de gick igenom så gav dem inte upp. Jag tycker att den boken är en bok för alla, det finns så mycket som är väldigt bra med boken. När jag läste titeln så förstod jag på ett ungefär att den var sorglig.

Jag ville veta mer på slutet om vad som hände med Parvanas mamma, bror och systrar, men det fick man inte. Jag tycker att slutet skulle då bli bättre ifall man fick reda på vad som hände, men samtidigt så tror jag att författaren vill att man själv ska ha funderingar om hur slutet kunde ha sett ut. Jag tycker att handlingen påverkade mig på ett bra sätt, den lärde mig om Afghanistans sorgliga sidor som  jag inte visste om och den fick mig att tänka lite annorlunda om flera saker. Jag tror att författaren vill visa hur det går för de som inte lever en så fredfull och normalt liv och hur svårt dem har det. Boken fick även känna mig nöjd och glad med det livet jag har och lever idag, man bör uppskatta livet mer än vad man egentligen gör. Vi bor i ett fredfullt land, medans det finns människor som inte har tak över huvudet och äter mat från papperskorg. Jag tror inte jag skulle vilja skriva någon bok i dagsläget, men i framtiden då man upplevt mer i sitt liv och bär med sig både erfarenheter och misstag, då hade jag kanske något mer intressant att skriva om. Den osynliga flickan är en jätte bra bok som jag rekommenderar till alla, den är värd att läsa.

Av: Hoda Ali

Pojken i randig pyjamas

                  

Handling:

Boken ‘’ Pojken i randig pyjamas’’ handlar om en 9 årig pojke vid namn Bruno.
Bruno bor i ett hus i Berlin under andra världskriget. En dag så blir hans familj tillsagda att flytta till ett hus mitt ute i ingenstans. Bruno vill verkligen inte flytta från sitt bekväma hus i Berlin till ett hus mitt ute i ingenstans, men blir ändå tvungen att flytta. Bruno bestämmer sig en dag att gå på upptäcksfärd. Där han då träffar på en liten pojke vid namn Schmuel. Han blir glad att det finns äntligen någon att leka med. Det enda problemet är att Schmuel lever på andra sidan av ett stort och taggigt stängsel.

Personer:

Personerna i boken beskrivs mest genom handlingar och beskrivningar, men det finns även i vissa sammanhang då personerna beskrivs genom att dom talar med varandra. Bruno är huvudpersonen i boken och beskrivs mest genom hans tankar. Han är en 9-årig pojke som till mesta dels glad och alltid nyfiken på nya saker. Han är väldigt bra uppfostrad och försöker alltid göra som hans föräldrar säger. Eftersom han är 9 år så är det ju svårt för honom och veta vad som pågår och vad hans pappa jobbar med. Bruno känner sig ensam och vill gärna ha någon att leka med. Eftersom hans syster är väldigt taskigt och tycker verkligen inte om honom. Så då har han döpt henne till ett ‘’hopplöstfall’’. Bruno blir lite ‘’avundsjuk’’ eftersom han ser andra barn i randiga pyjamas långt borta bakom stängslet. Det han inte vet är att det är ett koncentrationsläger. Hans ‘’mål’’ i boken kretsar kring att just få leka med ett barn och en dag också vara i randig pyjamas. En annan viktig person i boken är Schmuel. Schmuel är en 9-årig polsk jude och lever på andra sidan av stängslet, i ett kocentrationläger. Schmuel är flintskallig och har kolkarakamell färgade ögon. Han var ‘’grå’’ som det beskrivs i boken och med det menar dom att han är så smutsig att hans hy börjar bli gråaktig. Schmuel var även väldigt mager. Han var nästan alltid ledsen, eftersom det är inte så trevligt att leva i ett koncentrationsläger.

Miljö & tid:

Boken utspelas år 1934 (under andra världskriget) i ett hus som ligger nära ett koncentrationsläger, men även då när Bruno och Schmuel snackar med varandra vid stängslet.
Pojken i randig pyjamas utspelas i ett område så kallat ‘’Allt Svisch’’. Allt Svisch ligger mitt ute i ingenstans och det finns inget hus i närheten. Huset i Allt Svisch är mycket mindre än huset i Berlin. Huset är ganska obehagligt. I boken så beskrivs det att hotfulla soldater kommer och går. Marken vid stängslet är väldigt torrt och så finns det ett stort stängsel med taggtråd längst upp.Miljön beskrivs mest då när Bruno tänker och funderar om saker t.e.x om vad han tyckte om huset. Det var då huset beskrevs.
Miljön har en ganska stor påverkan på människorna. Stället där dom bor är inte så trevligt. Både inne i huset och bakom stängslet. Bruno är inte glad som han var i Berlin pga miljön. Boken utspelas på väldigt kort period.
Författaren hoppar lite i tiden. Ett exempel är när i ena kapitlet har dom redan flyttat och i andra så är dom tillbaka till det gamla huset.

Språk:

Författaren använder enkla och ganska vardagliga ord. Därför att boken handlar mest om en 9-årings pojke tankar. Själva faktan är lite vag, men orden är ganska konkreta och målande.
Författaren är mer neutral och uttrycker sig inte med speciella ord eller handlingar.

Egna synpunkter:

Jag tycker att boken var en av dom bästa böckerna jag har läst. Den var mycket känslosam, men boken hade några nackdelar.
Boken var bra eftersom den var händelserik. Det hände alltid något, så man kunde inte släppa ögonen från texten.
Nackdelen med boken är att den var skriven från en 9-årings perspektiv. I detta fall är det Bruno. Han vet inte om koncentrationsläger och vad hans pappa jobbar med. Om man inte har läst om andra världskriget så är det lite svårt att uppfatta vad t.e.x Schmuel och alla andra människor gör på andra sidan av stängslet och vad hans pappa jobbar med.
Jag skulle rekommendera denna boken till lite äldre barn eller ungdomar, men även till vuxna. Om man är 9 år eller 11 år så är det kanske lite svårt att uppfatta vad den handlar om.
Titeln förklarar mycket om handlingen. Jag visste direkt att den handlade om andra världskriget och förintelsen. Slutet var lite oklart. Eftersom dom i efterhand inte berättade att han var i en gaskammare. Som sagt om man inte vet om förintelsen så har man ingenaning om hur det den slutar.

Boken berör mig väldigt mycket. Jag får tanken på hur hemskt det var och hur man inte fick mat och allt annat som vi behöver. T.e.x att duscha mm. Tanken på att förintelsen verkligen är sann är hemsk.
Jag tror att författaren vill säga hur enkelt ett barn blir påverkade av varandra, men även om hur hemskt det var på den tiden. Jag skulle kunna skriva en bok baserad på vad jag själv har varit med om eller vad min familj har varit med om. Jag skulle ta upp t.e.x kriget i Bosnien eller om en stor dröm som att man t.e.x vill bli något inom musiken eller något inom en sport. Jag gillar sanna historier och skulle gärna kunna skriva om en sann historia om jag hade tillräckligt med information.

Amra  9C