tisdag 4 december 2012

Pojken I Randig Pyjamas av John Boyne

Pojken i randig pyjamas utspelar sig under Andra världskriget i Auschwitz och handlar om Bruno, som är en nioårig pojke som inte vet något om den slutgiltiga lösningen och om koncentrationsläger. Han hade just flyttat till Auschwitz från Berlin med sin familj och hans farsa som är SS-Officer. Där fanns ett stort stängsel så långt han kan se vid sidan av deras stora hus och där alla bakom stängslet går runt i pyjamas. En dag gör han en utflykt och möter en pojke på andra sidan stängslet som heter Shmuel som är lika gammal som han. De börjar prata och man får veta om deras vänskapliga relation en lång bit i boken och om Brunos funderingar på allt konstigt med alla på andra sidan av ett stängsel som t.ex. varför inte han kan vara med alla på andra sidan och leka.

Boken som har huvudrollen är en tysk pojke vid namn Bruno som inte vet något om koncentrationsläger eller om den slutgiltiga lösningen, man förstår att han alltid försöker vara så bra som möjligt, men är väldigt nyfiken av sig. nästan hela boken handlar om hans tankar och funderingar så man förstår hur han är och det är inte mycket av beskrivningar av han, men desto mer förstår man hur han är av hans handlingar och funderingar. Han försöker alltid vara snäll framför mamma och pappa, men också för andra som han inte känner. Hans mest framträdande egenskap är hans nyfikenhet. Shmuel får man nästan bara veta om från Brunos synvinkel. Shmuel är kortare än Bruno, har rakat hår och går alltid runt med “pyjamasen”. Shmuel är ganska tystlåten om koncentrationslägret utan när hans pappa blev “försvunnen”. De andra var Brunos 3år äldre syster Gretel som förstår mycket mer och blir inne i Hitlers hjärntvätt, pappan Ralf som är ss-officer och styr mycket på Auschwitz men det vet ju inte Bruno, Brunos mamma Elsa som inte är nazistisk av sig och visste inte heller något om mördandet av judar innan slutet då hon och barnen skulle åka hem till Berlin. Det handlar också om löjtnant Kurt Kobler som är hård och brutal speciellt mot judar. Gretel är kär i honom och Bruno är rädd för honom och senare i boken blir han skickad till fronten i kriget.

Motivet med denna bok var att man skulle få veta om den slutgiltiga lösningen i ett barns ögon, för ingen som inte varit med kan verkligen förstå hur det var även om man skulle skriva det så bra det bara går.

Berättelsen utspelar sig under 1943 i Berlin och i Auschwitz och utspelar sig ett år framåt. Beskrivningen av det nya hemmet ger en antydan om något oförklarligt, obehagligt. Huset är dystert och isolerat, som gör att man blir mer inne i boken. Det är skog runt ena sidan av huset och man kan se stängslet från ett fönster. Miljön spelar ganska mycket roll för handlingen, för att det inte skulle bli samma sak om det var på ett annat ställe. Men man skulle kunna ändra mycket på miljön med andra saker.

Det var också precis tillräckligt länge han var där för då fick man veta hur han tankar till dem i Berlin ändrades. Berättelsen går i kronologisk ordning lite som en dagbok av Bruno men ändå inte för många saker hände som tredje person.

Boken hade ganska vardagliga och lätta ord när Bruno tänkte och sa men när andra pratade var det lie svårare ord. Författaren har gjort så man får uppleva det i ett barns ögon och det riktigt bra, man blir indragen i det och man får ju då veta alla av Brunos tankar så blir uttrycksfull.

Jag tyckte att boken var jättebra och kommer nog inte glömma den på länge, det var riktigt smart att man fick uppleva sagan i ett barns ögon för då visste man mer än vad huvudrollen visste och det känns bättre att vara ett steg före i en bok. Det jag hatar att jag gillar mest är slutet, för nu kommer jag inte att glömma bort boken. Det är som ett öppet slut på en film, då kommer man också ihåg den. Jag skulle lätt rekommendera boken till alla utan de som inte gillar sorgliga böcker, men nog även dem skulle gilla boken.

Jag identifierade mig inte med någon i boken tror jag, den ända man egentligen skulle kunna göra det med är Bruno för man fick inte veta någon annans tankar. Titeln var väldigt bra för det är ju Shmuel som är pojken i randig pyjamas och Bruno undrade mycket varför alla gick runt i pyjamas. Slutet var väldigt sorgligt och den kommer man inte att glömma, men vill inte säga för mycket om slutet om någon skulle vilja läsa boken. Hela denna bok får mig att tänka annorlunda på koncentrationsläger, för ingen som inte varit med kan förstå sig på det, ”Alla ser det i ett barns ögon”. Den berör mig på ett sorgligt sätt för här dog bara 2 av 6 miljoner man kunde ha skrivit en annan bok av.

Boken skulle också kunna vara en sann historia för det är ju nog väldigt likt verkligheten.
Jag tror författaren vill säga med denna bok är att bara offren och de överlevande som till fullo kan förstå det ohyggliga som ägde runt då. Och ända sättet att skriva på ett respektfullt sätt är att skriva det i ett ganska naivt litet barns ögon som inte visste så mycket.
Jag skulle inte tänka mig att skriva en bok och absolut inte om Andra Världskriget.


Av: Alexander 9C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.