​ Vi störtar

Nu har jag läst boken ”Vi störtar”.
Boken är skriven av Dee Phillips.
Boken handlar om en pilot och en navigatör, som kör och styr ett stridsflygplan. Plötsligt blir det attackerat av ett annat stridsflygplan under flygningen. Stridsflygplanen går sönder, men de lyckas att komma ut från flygplanen.  De hittar en grotta och väntar och skyddar sig själva, så att de inte ska bli skadade.
Deras mål är att skjuta och skada andra stridsflygplan. De lyckades att skjuta andra stridsflygplan innan, men plötsligt så blev deras flygplan bombat. Till sist så blir de räddade.    
Berättelsen utspelas till stor del på himlen. Det är under en kylig höstmånad.    
Boken var bra, men den var lätt. Den var bra för att det var mera bilder i den. Jag gillade bilderna. Jag tyckte att boken var lättläst och jag rekommenderar boken till dem som inte gillar att läsa svåra och faktaböcker.

Karan

Han hette Jan

Han hette Jan utspelar sig under andra världskriget.
Boken handlar om 17 åriga Regine som bor i Tyskland.
I början tror först Regine att Hitler är bra för Tyskland
och att kriget kanske gör det bättre, men denna
uppfattningen varade inte så länge. När Regine träffade
Jan blev hon förälskad och Jan förändrade hennes tankar
kring kriget, Hitler är en lögnare och Tyskland kommer att
förlora. Allt skulle vara bra mellan Regina och Jan om bara
inte Jan var Polack, Tyskar får inte ha förhållanden med
polacker, för de anses som ”undermänniskor”, de är
mindre värda. Regina vet att hennes och Jans kärlek
är förbjuden men vad gör man inte för kärleken?
Regine fortsätter att träffa Jan och är inte beredd på
de konsekvenser som väntar. Regina och Jan blir på
komna en dag och Regina sätts i en cell. Den sista
synen hon fick se av Jan var när han blev misshandlad
av soldater. Just då träffas byggnaden av en bomb och
Regina lyckas rymma. Hon börjar springa utan att veta
vart hon skall ta vägen, hon börja tänka på gården där
hon arbetat en sommar. Hon springer i flera kilometer
utan att stanna, när hon väl kommit fram till gården är
hon helt slut. Mannen som äger gården är vänlig och låter
Regina bo i vindskammaren. Regina slutar inte tänka på
vad som har hänt och mest tänker hon på vad som hänt med Jan.


Jag tycker att boken var bra. Man förstår hennes tankar och känslor bra, man kan sätta sig in i hur hon känner. Trots att boken hoppar i nutid och dåtid så blir man inte så förvirrad. Det är en typisk kärleks historia som är skriven ur en 17-årings perspektiv och just det gör att man känner igen sig mycket. Jag tycker att denna boken tydligt visar hur ett krig kan förändra människors åsikter. Det som var lite av det dåliga i boken är att man inte får veta så mycket om Jan och vem han är och det tar lång tid innan det riktigt händer något. Boken är värd att läsa!  

Alinda 9A

Imorgon när kriget börjar

Boken handlar om ett par ungdomar som bestämmer sig för att ge sig ut i vildmarken och känna på att leva ett vildmarksliv under några dagar. Dom ger sig ut till en bergskan som ligger långt in i Tailors Stitch som är en lång höjdsträckning som kallas för helvetet. När de kommer tillbaka till civilsationen upptäcker de att de har blivit invaderade. Människorna borta, djuren instängda, elen borta och telefonen ur funktion. De åker tillbaka till den platsen dem kallar för helvetet där dem försöker att överleva.

Personerna som är med i boken presenteras genom att berättaren eller i det här fallet Ellie berättar kortfattat om varje person. De är sju ungdomar med på denna resan och de skiljer sig ganska mycket från person till person, alla har sina egna speciella egenskaper.                     
Robyn är rätt tyst och allvarlig, hon tyckte om att vinna när det gällde sport. Robyn är liten men stark och hård, hon har däremot också fullständig kontroll över sin kropp.
Fi är som en idol, någon som tycker om att vara perfekt. Hon ser inte ut som en som jobbat en hel dag i sitt liv.
Kevin var mer lantlig, han är äldre än dem andra och är även Corries pojkvän.
Corre var den som alltid var blyg och tyst men det förändrades när hon började att gå ut med Kevin som ökade hennes självförtroende.
Lee var mörk och mystisk, han var bra på musik och konst. Han var faktiskt rätt bra på de mesta, men han kunde bli besvärlig om någon gick emot honom.
Homer var vild och våldsam, han brydde sig inte om vad någon tyckte eller gjorde.
Ellie som egentligen är den viktigaste personen i boken eller tom berättaren. Hon var den man litade på och den som fick bestämma mycket även om hon inte ville. Hon hade det stora ansvaret. Ellie försökte göra resan så bra och rolig som möjligt och det lyckades hon med, de hitta ett ställe som man nästan kan kalla ett paradis.
Handlingen utspelar sig ute på landet, i skogen och naturen. Det var en vacker miljö som beskrevs bra i boken. Jag tycker att miljön hade en ganska stor betydelse i handlingen. Man kan nästan säga att boken har en kronologisk ordning, men i början så hoppar hon i tiden, dvs hon berättar först vad de gör sedan går hon tillbaka i tiden och berättar hela historien.
Språket var ganska lätt och bra. Man förstod vad som hände och hur de såg ut eftersom det var en ganska målande text. Jag tycket att författaren skrev boken på ett bra och energiskt sätt.
Jag tyckte att boken var ganska bra och intressant, det jag gillade bäst var hur författaren kunde skriva en målande text som ändå var ganska lätt att förstå och gilla. Jag skulle rekommendera boken till personer som gillar spänning. De bra var ju att man visste direkt vem som var huvudpersonen dvs berättaren. Bokens titel var ganska vilseledande men ändå bra. Sluter var komplicerat men ändå ganska bra. Jag tror inte författaren ville förmedla något viktigt i boken bara om att leva ut sitt liv till fullo. Jag skulle kunna tänka mig och kunna skriva en bok om jag någonsin har orken eller tiden till att göra det. Jag skulle nog tagit upp viktiga delar som gjorde att den blev spännande och inte långtråkig. Boken är skriven av John Marsden.

Ros 9A

Stalingrad

Stalingrad är skriven utav Antony Beever och  handlar om andra världskrigets mest avgörande slag. Den tar med riktiga händelser och rapporter med fascinerande personligheter. Boken är som en spännande historielektion som inte lämnade mig oberörd. Som så många andra böcker så har denna även blivit en film.

De beskrivningar som finns i boken kan få den mest okänsliga person att reagera, det är stor skillnad om man tänker efter att alla berättelser i boken kommer från folk som verkligen uppleva skräcken av att försöka ligga still under en bombning eller som aldrig fick mat så att det ens räckte till att bli mätt. Skadedjur var även vanligt, en soldat skrev att möss hade ”ätit två av hans frusna tår medan han sov" i ett brev hem till sin fru.

Det författaren på många sätt framför är den psykologiska skillnaden mellan alla soldater under kriget. Ryssarna var väldigt bra när det gällde att knäcka fienden psykiskt, i boken får man se många olika exempel på hur de gör, likaså olika metoder för att öka stridsglöden hos sina soldater medtanke på att den propaogandan som spreds inte alltid räckte.

Jag har alltid tyckt att verklighetsbaserad litteratur gör ett starkare intryck på mig än fiktion, därför tycker jag att en bok som Stalingrad passar mig, även det faktum att jag är mycket intresserad av andra världskriget. När man tänker sig att det rör sig om verkliga människoöden i den här boken känns det ofattbart. Den kyla, skräck och hjälplöshet som många soldater och civilbefolkningen utsattes för och kände är nästan overklig. Jag mår jag uppriktigt dåligt när jag får veta hur människor behandlat varandra en tid inte för så längesedan och att sådan ondska även uppstår idag.

// Suzan 9A

Han hette Jan

Han hette Jan

Författaren heter Irina Korschunow.

Boken handlar om en tysktjej som heter Regine Markens. Regine gömmer sig i boken, nu i en vindskammare på henningsgården i Steinberg. Tiden på vindskammaren i väntan på att andravärlds kriget ska ta slut, så berättar hon om hur det var innan allt detta hände och om sitt förhållande med en polsk kille. Vilket ha lett till att hon är där hon är just nu. I väntan på sin kära polska pojkvän Jan.

De viktigaste personerna i boken är Jan och Regine. Jan är en polsk krigsfånge som jobbar i Tyskland. Jan var 23 när han träffade Regine. Regine är Tysk och blir kär i Jan vid nästan första gången hon träffade honom. Regine är 17 år och bor med sin mamma i en vindskammare. I början av boken var Regine väldigt blind när det gällde Hitler, hon tyckte att han var bra för Tyskland. Men när hon träffade Jan ändrades allt och hon fick en väldigt klar bild på hur hemsk Hitler var.

Boken utspelar sig i Tyskland vid andra världsskriver. Ofta hemma hos Regine eller hos Stefan en som Jan arbetar åt.

Författaren andvänder en del svåra ord ibland, men det inte svårt att läsa. Dock kan det vara svårt att hänga med i boken. Boken är från Regines tankar och man ser allt så som Regine ser det.

Jag gillade boken väldigt mycket eftersom det var lite som förbjuden kärleken. Vilket är väldigt fint att läsa. Boken börjar väldigt snabbt så det blir kul att läsa. Boken får än att tänka på hur det var under andra världsskriget och om hur det skulle vara att dölja sin kärlek till alla. Att det skulle vara olagligt att vara tillsammans med mannen jag älskar. Boken väcker även många tankar om allt möjligt mycket om kärlek och andra väldsskriget. Jag rekommenderar boken till alla som gillar att läsa om kärlek.  

Emily 9A

Hon kallades Leni av Zdenka Bezdeková

Boken heter ‘’Hon kallades Leni’’ som är en lätt- och snabb läst bok med lätta och vardagliga ord. Det är en personlig och uttrycksfull bok. Boken utspelar sig i Tyskland från början när det var krig. Boken handlar om en liten flicka som hette Leni Freiwald som har varit föräldralös som trodde att hon inte var föräldralös. Hon har bott i Herrnstadt i Tyskland länge med sin oäkta mormor, mamma och bror Raul. Hon har ingen pappa. Boken ger dig intresse för att, för det mesta så handlar boken om hur Leni levde som föräldralös med oäkta mamma o.s.v i en familj. Det handlade också lite om när Leni var i skolan. På början av boken så handlade om när Raul gjorde nazisthälsningen. Det gillade inte Leni och mormor även om de är tyskar, fast Leni var inte en tysk men hon trodde att hon var en tysk. Leni förstod inte så mycket när tyska personer pratade för att hon egentligen var en ‘’tjeck’’ (Från Tjeckoslovakien). En dag så träffade Leni en fru som hette Synková i efternamn. Hon visste inte vem hon var men hon vet bara att hon var från Prag som ligger i Tjeckoslovakien. Och Tjeckoslovakien var Tysklands fiende. Så var Leni ganska rädd för henne. Men fru Synková sa att hon var Lenis mammas kompis. Det trodde Leni inte på. Dagar efter dagar så börjar Leni att hata sin farbror Otto också för att Leni tyckte att han var en förrädare. I en dag på natten när Leni inte har somnat så hörde hon sin mamma pratade med sin mormor om att de var inte riktiga mor och mormor för Leni. Leni blev sorgligt och ledsen efter att hon hade hört det. Nästa dag så ville Leni bara att gå bort från detta familjen och gå och leta efter sin riktiga familjen i Tjeckoslovakien. Avslutning slutades med en glädje för att hon hade letat efter sina riktiga föräldrar i Tjeckoslovakien, och Lenis riktiga mamma hette Jarmila Sykorová på tjeckiska, och Jarmila var Lenis dockas namn som hon gav namnet till dockan för att Leni tyckte att Jarmila var en vackert namn som hon hade hört från sin mormor. Jag tyckte om att den här boken var bra och snabbläst för att man får en uppfattning om vad hela boken kommer att ha för händelser, men inte alla händelser, så att den ger oss mer intresse. Det handlar om krig och om hennes oäkta familjen och äkta familjen. Jag rekommenderar den här boken för alla som gillar dramatik i ett familj. Boken får mig att tänka om hur en föräldralös barn lever tills barnen hittar sin riktiga familj. Författaren ville skriva om en sån sorts bok för att visa hur en barn levde som föräldralös som själv inte visste att man var föräldralös barn. Jag skulle skriva om en bok som handlade om min familj och hur jag lever. Jag ger boken ‘’Hon kallades Leni’’ 4,5 stjärnor av 5 stjärnor.

Namn: Erik Tran. Klass: 9A.

Le, Smilja

Boken handlar om kriget i Bosnien där en tonåring tjej med namnet Smilja beskrivs med och hur hon upplevde kriget tillsammans med sina föräldrar Helena, Drago och pojkvännen Marko. Tidigare fanns det ingen skillnad att vara bosnie, kroat eller serb, men när kriget bröt ut förändrades allt. Smilja förlorade sin bästa vän Daniela som var serb och sin storebror Petar som gick till milisen (militären) för att krigsförsvara sitt land. Tyvärr dog han då han trampade på en landmina som fans nergrävd under jorden. Personerna i boken presenteras när de kommunicerar med varandra. Helena är en tjej som är lite mullig och har brunt hår och bruna ögon. Hon är en sådan person som man kan lita på och som skulle kunna göra allt för sina närmaste hon bryr sig om och älskar. Hon blev kär i den serbiske pojken Marko som förlorade sin familj under kriget och som flydde till den lilla byn för skydd. Samtidigt så låg sanningen bakom att han var en krigssoldat som hade falsk identitet som Marko för att kunna skydda sig för kriget för att att han inte längre vill kriga och insåg att allt var propaganda av serberna. Han fick bo hos Smilja och hennes föräldrar under kriget. Hennes starka sidor var när hon under kriget visade sig väldigt modig och bitter då hon gick till affären med Marko för att köpa ransoneringsmat trotts att hennes mamma sagt att hon inte fick för alla bomberna som skjuts ner på gatorna. En till modig sida var när hon när hon hjälpte Marko från att bli sönderslagen av serberna i skolan och sade ifrån och hjälpte Marko upp. Det var Smiljas mål, att visa sig stark och att le för att tilltala att ingen kunde ta hennes leende från henne oavsett hur det stod till. Helena, Smiljas mamma är överbeskyddade, flitig, känslig och har koll på det hon gör så att allt ska bli rätt. Hon beskrevs inte så mycket utseendemässigt. Under kriget försökte hon vara stark för att inte låta sig påverkas av det som händer, men när hon får höra att hennes son är död bryter hon ut. Hon och Smilja blir uppdelade i ett ”lag” med kvinnor som ska iväg till ett skyddsläger medans Smiljas pappa blir separerad från de med resten av männen i väntan på att vad som helst ska kunna ske. Detta gör såklart Helena frustrerad och ledsen och hon sätter allt fokus på sin dotter för att få henne vid liv. Boken utspelar sig i en liten by, Iljava i Bosnien. Miljön är nästan helt bombaderad av minorna som finns under marken och av stridsvagnarna. Allt är nerrivet, sönder, grått och krigshotande. Inget är säkert längre och oron bara stiger ju mer dagarna går. Perioden på boken utspelar sig ett år och följs av kronologisk ordning. Betydelsen den har är att konsekvenserna blir större och konflikten ökar mellan muslimerna, kroaterna och serberna. Språket författaren använder är både vardaglig men samtidigt beskrivande på hur det egentligen var under kriget och hur man behandlades om man var muslim, kroat eller serb. Berättelsen är bra och mycket energisk med beskrivande känslor.






Jag tyckte att boken var väldigt intressant och historierik eftersom att man själv av denna berättelse fick en uppfattning av hur man blev behandlad som muslim, kroat eller serb och vad i stort sett krigets uppgång låg bakom på. Det jag tyckte bäst om var när Smilja satt med Daniella vid en flod och diskuterade om varför de inte skulle kunna vara vänner och vad anledningen var. Smiljas föräldrar hade sagt att serberna ville ta makt och göra det till ett ”Storserbien” medans Daniellas föräldrar hade sagt tvärtom fast om bosnierna. Där fanns det en efterfråga och man blev snabbt intresserad av vad som egentligen var sant och varför det hade blivit så orättvist. Jag identifierade mig till hennes mamma eftersom att jag både hade varit mycket orolig som mamma och överbeskyddande för att mina barn ska ha det bra. Det kräver mod att vara stark i en sådan situation. Titeln tycker jag uppfattas som att Smilja ska le och vara stark även hur jobbigt det är för att inte visa sin svaga punkt till de onda. Jag tyckte att slutet var bra eftersom att de hann fly från Bosnien och överlevde kriget. Nu vet jag i stort sett likadant som jag tidigare visste om detta krig eftersom jag skrivit en uppsats om de under majschemat i 8an, läst en liknande bok som heter Leila och har diskuterat med mina erfarna föräldrar som har varit med under kriget och som har berättat hur det var. Samtidigt var det intressant att få veta från ett annat perspektiv på hur det var för människorna som bodde i byar och vilka andra historier man får veta från boken. Jag tror att författaren vill ge bild på hur ett krig kan se ut och vilka konsekvenser den kan ge och att i slutändan så förlorar alla eftersom att våld inte löser några problem utan det är själva människan som åstadkommer problemet.
Jag skulle kunna skriva en liknande bok som beskriver när kriget började, hur det slutade och hur det är idag.
 

Av: Ema Muratagic 9A

Hon kallades Leni

Boken handlar om en liten flicka som heter Leni och som bor i Tyskland med sin mamma, mormor och bror. Leni hade blivit bortförd från Tjeckoslovakien innan 2:a världskriget bröt ut, men hon var så liten så att hon knappt minns det.  När hon hade kommit till Tyskland fick hon en ny familj som var nazistisk men som tog hand om henne under hennes uppväxt. En dag fick hon höra att de inte var hennes riktiga familj, utan att hon egentligen var tjeckoslovak och bortförd därifrån, från sin riktiga mamma. Personerna i boken beskrivs med ord hur de är. Lina är ungefär mellan 10-14 år. I skolan är hon olycklig, tystlåten och har ett sorgset drag i ansiktet och hon ser inte ut som flickorna i klassen som hon blir retad av. Hon hade i stort sett alltid hemska och konstiga drömmar som hon drömde om och om. Hon älskade sin docka som hon kallade för Jarmila då hennes mormor sade att det var en tjeckoslavkisk flicka som hette Jarmila och att tjeckoslovaker var deras fiender, så tyckte Leni att det ändå var ett fint namn. Leni är inte förtjust i nazister. När Leni får reda på att hennes mamma inte planerade att ha henne utan att bara hennes pappa ville det så blev hon förskräckt och ledsen. Mamma och mormor hade diskuterat och Leni hade hört mamma säga att Lenis riktiga pappa avrättades under kriget och att hon inte visste något om hennes riktiga mamma. Leni beslöt sig för att gå till en barnomsorgsbyrå för att ta reda på vem hennes riktiga mamma var. Eftersom att ”Leni” inte var hennes riktiga namn så kunde de inte hitta henne på pappret för att kunna få mer information. Målet Leni har i boken är att hitta sin mamma och få reda på vad hennes riktiga namn är och var hon egentligen kommer ifrån. Boken utspelar sig i Herrnstadt i Tyskland efter 2:a världskriget på vintern. Det var kallt och snöigt under den perioden. Perioden i boken är ungefär några dagar då de beskrivs om hur Leni får reda på att detta inte är hennes riktiga familj och hur hon hittar lösningen till det. Författaren skriver i kronologisk ordning och man följer hela berättelsen från morgon till kväll. Orden som används är lätta och förenklade vilket kan bero på att boken bara är 75-sidor och lättläst. Författaren skriver så att man förstår och skriver händelserna som sker i lagom mängd innehåll för att man ska orka hänga med och förstå. Dock känns boken lite död att läsa eftersom att det egentligen inte händer mycket i boken och att lösningen sker snabbt.
Jag tyckte att boken var bra eftersom att den utspelar sig efter 2:a världskriget och det är intressant att se hur stämningen i Tyskland var då. Jag identifierade mig till Leni eftersom att jag också hade gjort samma sak som henne om jag var i hennes position. Jag uppfattar det som att namnet bara var tillfälligt. Jag tyckte jätte mycket om slutet eftersom att jag gillar goda slut och att allt ska vara som det ska igen, Leni förtjänade bara det bästa. Texten får mig tänka annorlunda eftersom att jag nu får jag veta att man gjorde så förut som den familjen gjorde. Enligt mig ville författaren säga att alla förtjänar att få veta sanningen ifall man är bortförd eller adopterad från sina riktiga föräldrar och inte får veta om det.

Av: Ema Muratagic 9A

Anne Franks dagbok

Boken innehåller ju ett flertal huvudpersoner, men Anne själv är så klart den mest självklara. Förutom sig själv skriver hon bl.a. om sin syster Margot, sin mamma, sin pappa, herr van Daan, fru van Daan och deras son Peter.Boken handlar om Anne Frank och hennes flykt undan nazisterna. Anne Franks dagbok handlar om Annes liv och hur de levde ett gott liv trotts att de var judar. Men detta varade inte länge utan kort därefter fick de ett inkallelse brev med begäran att Annes storasyster Margo, ska vara närvarande vid ett SS upprop. När de väll fick detta inkallelse brevet så var de ju tvnugna att fly. Familjen flydde då till faderns firma, där det fanns ett bakomliggande gårdshus. Där de levde tillsammans med en annan familj i 2 år, i de tysta och gömda. Efter två år arresterades de av Gestapo och fördes till koncentration lägren, av de åtta som bodde i gårdshuset överlevde endast en. Annes far som då var den enda överlevande av dom, hittar hennes dagbok och får den publicerad.

Hon förändrats naturligtvis under bokens gång. Vilket beror på att hon blir äldre och att situationen gör så att hon måste ta vuxna beslut. Men innan dess var hon en vanlig tonåring med vanliga tonårsbekymmer. Anne skriver även om vad hon känner för allt detta och varför ingen försöker stoppa kriget. Hon börjar bli allt mer djupare och börjar tänka på judarnas rättigheter.

Handlingen utspelar sig som sagt under andra världskriget i Holland. Gårdshuset och livet där, beskrivs nästan in i minsta detalj. Anne är mycket målande i sina berättelser om huset och invånarna. Hon beskriver sina känslor på ett sånt sätt att man nästan kan känna de själv. Detta är ju en dagbok så självklart så skrevs den i kronologisk ordning.

Jag tycker att boken är jätte bra, den var underhållande, intressant och talande. Jag älskar hur hon tar upp de här med att ingen gör något åt kriget, och pratar med dagboken som om de är en egen person. Det som är så bra med denna dagboken är att hennes berättelser är så målade och känsloväckande. Det som var lite sådär var, att hon berättade in i minsta detalj som gjorde så att boken ibland blev långtråkig.

Ros 9A

Godnatt Mister Tom Skriven av Michelle Magorian

Inledning:

Detta är en historia om sorg, krig, vänskap, kärlek och förtroende. Den handlar om hur folket i England levde under andra världskriget: i det grå och fattiga London faller bomberna på ens huvud medan landskapet på landet är orört och stilla. Skillnaderna är så stora och för den lilla pojken Willie är det som två olika liv när han går från livet med sin mamma i London till dagarna med Mister Tom i den lilla byn Weirwold.


Personer:
William Beech är en fattig och tillbakadragen pojk på 9 år. När andra världskriget utbröt bestämde man att alla barn skulle evakueras från London p.g.a. bombningarna och Willie (som pojken kallades) blev flyttad till en liten by på landet, Weirwold. Där hamnar han hos Mister Tom och får bo hemma hos honom.
Willie är en väldigt tillbakadragen och ängslig person i början av boken. Livet med hans mamma har lärt honom att inte ta plats och han upprepar själv skrämt att han är en elak pojke. Han är nervös och orolig för att bli bestraffad, något som hade hänt ofta om man ser på alla de blåmärken och sår han har över hela kroppen. Till utseendet är han en mycket liten och smal person som ser ut att vara yngre än hans riktiga ålder.
Willie förändras dock allt eftersom han stannar hos mister Tom. När han inte längre blir lika strängt uppfostrad utan istället möts av kärlek och respekt så kan Willie växa både fysiskt och som person.

Personen som Willie får bo hos, mister Tom, heter egentligen Thomas Oakley. Liksom Willie är Tom en ensam person, för han lever med sin hund Sammy bredvid kyrkogården i Weirwold och har egentligen inte umgåtts med så många andra sedan hans fru och son dog. Istället har han isolerat sig både fysiskt och när det kommer till relationer.
Man förstår ändå ganska snabbt att Tom är en mycket snäll och omtänksam människa när man ser hur han tar hand om Willie. Det är som att Willie får honom att börja engagera sig i människor igen och Tom blir så småningom en riktigt varm person.
Zacharias Wrench är en vän som Willie lär känna i skolan i Weirwold. Han är en person som kmmer nära Willie, både genom att de kan dela glädje men också sorg tillsammans.



Handling:Boken handlar om hur en evakuering från London till landet under andra världskriget blir början på en förändring för Willie men också om hur han blir början på en förändring för andra. Livet i den lilla byn Weirwold chockar Willie eftersom han för första gången får uppleva vad vänlighet och kärlek är. Mister Tom som råkar vara den som Willie får bo hos ger honom inte bara fysiska saker som han aldrig har fått innan utan också känslomässiga saker. T.ex. så får Willie för första gången ett eget rum där han får ligga i sängen och inte under den. Alla dessa nya saker påverkar Willie att utvecklas till en gladare och starkare pojke.

På samma sätt påverkar också Willie Mister Tom. Den vuxne mannen som innan Willie kom hade fått höra en hel del rykten om hur barn från storstaden är (stökiga och busiga) blir förvånad när han ser den spinkiga och rädda Willie. Han blir förskräckt när han tänker på vad som kan ha fått en pojke att bli så rädd som Willie är och blir beskyddande. Så småningom inser han att han är riktigt fäst vid den lille pojken och deras relation går från att Willie tror att Tom är en sträng gammal gubbe till att han kallar Tom för sin pappa.

Allt flyter på väl i Weirwold och Willie både går i skolan och skaffar sig kompisar. Plötsligt kommer dock ett brev från London där Willies mamma skriver att hon är sjuk och ber honom komma tillbaka till London. Willie åker hem fastän att han inte vill det, men han lovar att han ska skriva till Tom. Men veckor och månader går utan att Tom får något brev, och Tom blir allt mer orolig. Till slut bestämmer han sig för att ge sig iväg till staden för att leta efter Willie. Väl i London hittar han Willie, fast i ett mycket bedrövligt skick: mamman har gett sig på Willie och Tom hittar honom fastbunden vid en alkov med en död bebis i famnen. Tom bestämmer sig där och då för att ta med sig Willie hem till Weirwold där Willie ska få stanna och bo.
Miljö:Jag tycker att miljön var bra beskriven. Boken får med hur det var i London under andra världskriget och det finns många detaljer som gör att man får en känsla av hur det faktiskt var. Man får en förståelse för skillnaden mellan den öppna och fridfulla miljön på landet och den rädda storstaden. Bilden av att alla hade gasmask med sig när dem gick ut och beskrivningarna av flyglarmet tycker jag var ett riktig bra sätt att visa hur det var i London då det var så myndigheterna larmade folket när bomberna föll.
Vad jag tycker om boken:Jag tycker att boken var en av dem bättre böckerna jag läst. Historien är lätt att komma in i utan någon lång introduktion och det händer något direkt. Boken är enkelt skriven och är lätt att läsa, samtidigt som historien är djup. Det känns som berättelsen har en bra mening och författaren har även lyckats med att få läsaren att känna för Willie eller Tom. Det är en berättelse som både är sorglig och fin på samma gång.

Marcus 9A

Ulrike och kriget

Boken heter Ulrike och kriget som är en lättläst krigsbok med lätta och vardagliga ord. Det är en personlig och uttrycksfull bok.

 Boken utspelar i Tyskland under andra världskriget. Boken handlar om en tjej som heter Ulrike Beckenbauer som är 12 år som har blond hår med en fläta bakom. Hon bodde i Tyskland när det var krig. Den ger dig intresse för att boken handlar mest av allt om hur Ulrikes liv är, alltså hur hon lever med sin familj och vad hon har för tankar om kriget. En dag i hemma så hörde Ulrike att hennes mamma var ledsen. Hon frågade hennes mamma om vad det var som hände, och då fick Ulrike svaren och det var för att andra världskriget hade startat. Men Ulrike var ändå inte rädd och var glad istället. Hon trodde på att Tyskland och Hitler skulle vinna lätt på kriget och att hon trodde på Gud som var på hennes sida och hjälpte henne. Men allt var inte sant alls... Hennes mamma visste allt om vad som skulle hända på krigets slut för att hon har levt på första världskrigets tid. Ulrike blev hjärntvättad av nazismen och propagandan och Ulrike ville att det skulle finnas en stor och mäktigt Tyskland som finns bara tyskar och ville vara stolt över att vara en tysk person. Hon brydde sig inte om vad hennes mamma eller andra hade för tankar, hon trodde bara på att Tyskland skulle vinna kriget så lätt och snabbt. Även när Tyskland håller på att förlora, så började hon tro mer på Gud. Början av boken så kommer Ulrike att få en ny lillebror men hon hade redan två små bröder. Lillebröderna hette Gerd och Helmut, och den nya lillebror hette Dieterich. Boken kommer att handla om hur Ulrikes tankar förändras som gör att hennes uppväxning förstörs pågrund av propagrandan från när hon var 12 år till 18 år. Boken går väldigt fort. Bokens avslutning blev lite sorgligt eftersom att Tyskland hade förlorat kriget och Ulrike har slutat att tro på Gud. Hennes tankar förändras direkt efter krigets slut. Hon har förlorat allt t.ex. hennes hus. Men ändå så var hon en stolt tysk men hon vet att Tyskland är stoltheten inte så stor. Jag tyckte om att den här boken var bra för att man får en uppfattning om vad hela boken kommer att ha för händelser, men inte alla händelser. Man fattar iallafall att det kommer hända om krig och om hennes tankar och om familjen.

 Jag rekommenderar den här boken för alla som gillar dramatik i ett krig. Boken får mig att tänka om hur en familjs barn blev påverkad av propagandan i krigstiden. Författaren ville skriva om en sånt bok för att visa hur en barn blev hjärntvättad av propagandan och nazismen. Jag skulle skriva om en bok som handlade om min familj och hur jag lever. Jag ger boken ‘’Ulrike och kriget’’ 5 stjärnor av 5 möjliga.

Erik 9A

Mitt förbjudna ansikte

Boken handlar om en tjej Latifa och hennes familj, där de lever i Afghanistan som talibanerna nyligen tog över makten. Bokens handling handlar framför allt om talibanregimen i Afghanistan, men även sovjetockupationen, motståndsrörelsen, inbördeskrig och själva historian för varje familjmedlem - Mamma, Pappa, Wahid, Daoud, Chakila, Soraya och Latifa.

Personerna (familjmedlemmar) i boken presenteras genom handlingar, eftersom handlingarna i boken består en del av historian för varje person. Denna familj är väldigt öppen jämfört med andra religiösa familjer. De är omtänksam, modiga, hjälpsamt och försöker alltid inte skapa oron till varandra. De reagerar inte så mycket när det är inbördeskrig, eftersom de är vana med det. Men efter att talibanerna kom och tog över makten så förändrades allt. Ingen skratt mer, utan bara deppiga och ledsna depressioner. De har fullt med sorgefulla och negativa tankar. Men efter några år, börjar deras hjärta att pumpa igen, där de försöker ändå göra något gott mot afghanska folk.
Huvudpersonen (Latifa, Författaren) mål är att vänta tills Afghanistan blir fri från de talibaner. Detta tog 4 år tills det blir verklig och under dessa 4 år lever hon instängt i sitt hus med sin familj och väntar efter den dag.

Boken utspelar sig i Kabul och mellan olika årtal. Miljön beskrivs väldigt olika eftersom det hoppar från årtal till en annan årtal. Framför allt beskrivs miljön inom staden Kabul - gator, lägenhet, flygplats, krigsområden och med mera.
Tiden har ett viktig roll inom bokens handlingar, för att författaren (Latifa) berättar inte i en kronologiskt ordning, utan hoppar tiden fram och tillbaka. För att förstå och hänga med själva handlingen, är tiden förstås viktigt.

Författaren använder massa afghanska ord och språket är inte- lätt eller komplicerade, utan lite för uttrycksfull. Författarens stil är lite för seg, eftersom det tar ungefär 1 sida innan hon kommer fram till den viktiga delen. Samtidigt är hennes språk väldigt saklig och personlig.

Jag tycker att boken är för- långtråkigt och detaljerad, även om den är en sann historia. För att bokens handlingar är komplicerade, på grund av massor av olika ledarna i Afghanistan som dyker upp, konflikter & krig mellan många olika armé, årtalen som hoppar fram och tillbaka. Men framför allt så tycker jag att det är intressant att få höra själva livet hos var och en i familjen. Jag skulle bara rekommendera boken till folk som vill veta mycket detaljerad om vad som har hänt i Afghanistan.
Jag uppfattar titeln ‘’Mitt förbjuda ansikte’’ - en tjej som lever i ett olycklig liv under sin chadri och chador (sjal och islamskt kvinnodräkt).
Slutet på boken var lite för bråttom. Hon skrev inte detaljerad om hur det såg ut och fungerade, utan bara skrev direkt ner vad som händer efter allt problem som de har gått igenom. Hon berättade inte heller vad som händer efteråt lösningen/resultatet, vilket jag blev besviken på.

Efter att jag har läst denna bok, blev jag lite chockad. För att handlingen i boken skedde runt om 1997 och ända fram till 2001. År 1997 där jag föddes i Sverige och levde i ett lycklig utan något problem, medan Latifa och hennes familj lider i Afghanistan.

Författaren Latifa som var med i historian vill berätta till folk om hur det såg ut för en kvinna att leva under talibanregimen och samtidigt berätta om sin egen familjs sorgefulla upplevelser. Det tog ungefär 4 år tills Afghanistan blev räddad av USA och Storbritannien. Det finns ett styck på boken där Latifa och hennes bror Daoud diskuterar att Afghanistan har blivit glömt av andra länderna. Därför vill hon kanske berätta om hur dåligt dessa 4 år har gått för Afghanistan, medan andra länder hade ingen aning om vad som hände. Samtidigt vill hon tacka alla hennes vänner och sin familj, som kämpade med henne att leva vidare. Hon tackar även hemskt mycket till vissa personer i Frankrike som hjälpte de afghanska kvinnor mycket.

- Sandra Tran 9A

Du som haver barnen kär

Boken handlar om en 8-årig flicka med namnet Sinikka Saari, där hon valde att lämna Finland och åka till Sverige på grund av det finska kriget som startade runt andra världskriget. Under bokens handling berättar hon hur hennes liv hos de tre olika fosterfamiljerna i Sverige såg ut. Samtidigt består handlingen mycket av brevform, tankar och gud.

Boken består av 4 kapitel och varje kapitel dyker det upp nya personer som presenteras genom handlingarna. Inre hos huvudpersonen Sinikka är hon livlig, tjatig pratsam och lite envis. Men för att inte göra sin mamma orolig, försöker den yttre henne vara lugn, trevlig, och vänlig hos fosterfamiljerna. Sinikka har kort hår, mörka ögon, tung ögonlock och en liten näsa, där hon liknar sin far. Sinikka tänker väldigt mycket, där hon samtidigt frågar Gud massor av frågor inom hennes tankar. Sinikka reagerar inte stort och ledsen när det händer något hon tycker är dåligt - flytta från ett fosterfamilj till en annan. Hennes mål är att få åka tillbaka till mamma i Finland. Där hon fick vänta tillåtelse från myndigheten, slut på krig och gå igenom de upplevelse hos de tre fosterfamiljerna.

Handlingen utspelar sig runt andra världskriget i Sverige, Kalmar och utanför Kalmar. Miljön är vanlig, där det beskrivs hur huset sågs ut. Det nämner inte så mycket om miljön under bokens handling, utan mest om tankar. Sinikka berättar handlingen i en kronologiskt ordning som var ungefär 2 år, men tiden hade inte så stort betydelse för boken.

Författaren använder lätta och vardagliga ord, samtidigt väldigt tråkigt när det gäller om beskriva tankar. Författarens stil är neutral men också lite seg, för att handlingen i boken (språket) upprepas om hela tiden och man blir inte intresserad av handlingen (språket).

Jag tycker att boken är extremt långtråkigt och ointressant. Det händer typ ingenting och det upprepas om hela tiden huvudpersonens tankar på varje sida. Jag kan tyvärr inte komma på något jag gillar med boken. Därför skulle jag inte rekommendera boken till någon.
Boken var så neutral att jag inte kunde identifiera mig som huvudpersonen.
Slutet på boken var bra, men det blev som jag hade tänkt, därför ingen överraskning.
Boken lyckades inte påverka eller beröra mig stort och mitt sätt att tänka.
Jag tror att författaren vill säga att man måste bearbeta med sin egen historia för att kunna släppa- eller befria sig från den tiden man blev sårad. Hon vill säga att barn faktiskt känner och tänker mycket mer än en vuxen kan ana sig, eftersom hon själv har varit med om.

Sandra 9A

Fångad av hakkorset av Bruno Manz

Boken är en kronologisk självbiografi skriven av Bruno Manz som föddes 1921 i Dortmund, Tyskland.  Det kan finnas två olika tänkbara motiv till varför han skrev denna självbiografi. Den ena är att han försöker få läsaren att känna empati gentemot honom eller att han försöker berätta hur han upplevde kriget och på något sätt tillrättavisa sig själv. Personligen så tror jag att det är det sistnämnda.

Fångad av hakkorset är en berättelse om om en tysk pojkes uppväxt i Nazityskland. Denna boken är ett vittnesmål och han berättar uppriktigt om hur han redan som barn blev en nazist och fortsatte att vara det under hela kriget och att han först efter kriget blev varse om nazismens brott mot mänskligheten.

Brunos far Albrecht Manz var en tysk soldat under första världskriget (1914). Han sårades allvarigt av en granat. Liksom många andra som anslöt han sig till nazistpartiet skyllde han alla Tysklands problem under mellankrigstiden på en ''världsomspännade judisk konspiration''.  Fadern spelade en stor roll i hurdan Bruno blev och varför han fick de värderingar som han fick. Han var väldigt insatt i den Nazistiska ideologin och med sig tog han Bruno. Modern Erna Manz däremot delade inte sin mans judehat, hon var en tystlåten och väluppfostrad kvinna. En annan man som kom att betyda väldigt mycket i Brunos liv var läraren Theo som han många gånger tar upp i boken. Han beskriver tiderna med honom i klassrummet som den ''lyckligaste tiden under hans ungdomsår''. Theo, mannen som starkt tvivlade på nazismens politik och handlingar är ett ett av många exempel på personer som försökte befria Bruno från sitt ''mentala fängelse'' men även han som många andra misslyckades. En dag under sin post i Norge så fick han av en Korpal reda på folkmordet på judarna och koncentrationlägrerna, men även då nekade han detta. Bruno trodde blint på Hitlers beslut ända fram till 1944 då han smått började tvivla på Hitlers ledarskap och beslut, det var bland annat pågrund av nederlaget vid Stalingrad. Men det skulle dröja ända fram till slutet av 1946 tills han erkände Hitler som den ondskefullaste mannen på jorden.

Jag anser att den här boken är en ärlig och rak berättelse om hur det var för den här pojken Bruno att växa upp i ett samhälle fylld utav antisemitism. Det jag gillar med boken är att författaren inte försöker måla upp sig själv som ett offer utan ser det som sin plikt att dela med sig av sitt vittnesmål. Det är lätt att identifiera sig själv med författaren då det händer att man ibland sugs in i nåt som är så mycket större än vad man själv förstår och gör saker som man egentligen inte skulle ha gjort själv. Bruno avslutar boken med orden ''jag ber om förlåtelse'' vilket känns väldigt genuint på det sättet att han inser sina misstag och ångrar att han inte tog chanserna han fick för att komma ur det hypnotiserade tillståndet. Boken rör upp tankar som ''är jag självsäker nog i mitt tänkande för att motstå en sådan stor rörelse?'' Brunos vittnesmål är ett stort bevis på att akademiska tillgångar inte spelar någon roll när majoriteten i ett land står för en sak som verkar vettig vid det tillfället. Men det är då jag verkligen beundrar människor som Theo som var starka nog att stå emot regimen, det gäller att inte glömma bort de människorna.

Suzan 9A

SHOAH- De överlevande berättar

Boken handlar om de överlevande från andra världskriget, judar, polacker,bönder, alla som på något sätt har varit med i denna händelse. Bokens genre är inom krig och historia. Boken är inte riktigt som en berättelse eftersom det mer är en intervju med alla som överlevde från andra världskriget. Det är inte den typiska berättelsen som skrivs i dom flesta böckerna.

I boken står det om hur judarna fördes till koncentrationslägren och hur dom såg på allt som hände, hur dom tvingades arbeta eller se sin familj dö. Även alla andra som överlevde har en betydelse i boken. Författaren ville ta reda på hur det verkligen var under andra världskriget och det gjorde han genom att intervjua alla som överlevde.

Boken är skriven på ett väldigt speciellt sätt, författaren ställer frågor till var och en som överlevde och dom svarade på vad hans fråga. Det är inte som en bok utan mer som en intervju i en bok. Språket är väldigt grundläggande i boken, inte svårt att förstå alls.

Boken har ett väldigt bra syfte med att ta reda på sanningen med förintelsen. Men det kan bli långtråkig att läsa eftersom det blir samma historia flera gånger av en annan person. Dock är boken väldigt lång så det blir lite jobbigt att läsa det. Det handlar även om en massa personer så det är svårt att hänga med i boken. Men annars rekommenderar jag boken till alla som är intresserade av krig och historia. Det finns massa fina delar av boken, när överlevande berättar om att dom aldrig förlorat hoppet eller hur dom har kämpat sig igenom hela kriget. Fanns även hemska stunder i boken när dom beskriver hur allt är i koncentrationslägren. En väldigt fin bok med väldigt bra syfte.

Emily H

Mannen utan öde av Imre Kertèsz

Boken “Mannen utan öde” handlar om den 14-åriga judiska pojken György som bor i Budapest (Ungern) under andra världskriget (1944-1945). En dag fick György reda på att han skulle få åka till ett arbetsläger i Tyskland, han tyckte att det var spännande att resa utomlands eftersom han inte hade gjort det innan. Egentligen var det ingen trevlig arbetsläger han skulle åka till som han hade trott, det var ett koncentrationsläger där de samlade judarna för att antingen döda dem eller låta dem slita och arbeta sönder sig. Tolv månader senare återvände György till Budapest då han var 15 år. Han hade tillbringat 1 helt år i koncentrationslägret tillsammans med flera andra. György upplevde mycket under det hela året, han lärde sig även mycket och György ville inte glömma det som hade hänt under året eftersom det var en del utav hans liv.

György är väldig lydaktig, känslosam och omtänksam. Han bryr sig om hans omgivning och försöker alltid göra sitt bästa för att de andra ska vara tacksamma. György har svart hår och brukar alltid ha på sig kläder med en gul stjärna (Davidstjärnan) för att han är en jude. Han presenteras genom det han säger och genom hans handlingar. György undrar alltid varför han och alla andra judar behandlas så himla illa, när de inte har gjort någonting fel. Han undrar även varför de inte ska vara lika värda i omgivningens ögon (det vill säga de som inte är judar). Han vill vara lika värd som de som inte är judar. Györgys mål var att han skulle återvända till Budapest när han var i koncentrationlägret. Det tog lite långt tid för att återvända, men det var han tacksam för eftersom det var vissa som hade tillbringat fyra eller sex år och även tolv år i koncentrationslägret. Det kanske inte hade tagit så långt tid ifall han inte hade blivit sjuk, för att när han blev sjuk fick han stanna i ett sjukhus väldigt länge innan han fick åka tillbaka till Budapest. Men det viktigaste var att han nådde sitt mål till sist.

Handlingen utspelas i Budapest, Auschwitz, Buchenwald och i Zeitz. Dessa ställen är koncentrationläger där György fick vara.  Den utspelar sig år 1944-1945 under andra världskriget då Judarna förföljdes av tyskarna. Det är flera bomber som faller och förstör byggnader i Budapest när kriget pågick. Miljöns betydelse för handlingen är att de ska passa in med bokens berättelse (krig). Boken beskrivs i en kronologisk ordning och i en väldig lång period fast än det bara är ett år.

Språket är väldig lätt och vardaglig, författarens ord är också konkreta och tydliga så att man förstår. Hans stil är seg och lång tråkig, det tar väldigt långt tid innan en händelse sker.

Jag tyckte att handlingen i boken var varken dålig eller super bra eftersom handlingen väckte inte mitt intresse tillräckligt mycket. Det jag gillade var när han försökte göra sitt allra bästa för att återvända till Budapest och även när han hamnade i koncentrationslägret för att det var då allt spännande hände. Jag rekommenderar boken till alla som har tålamod. När jag läste titeln förstod jag bara att han inte hade nån öde.

Jag tyckte om slutet för att det var då han återvände till Budapest och även för att han var nöjd på ett sätt efter att han hade gått igenom allt de hemska i koncentrationslägret. Det var bra att han inte gav upp och fortsatte kämpa för att komma hem igen. Det är inte den första boken som jag har läst om judar, jag har även läst andra böcker, men denna var den första boken som beskrev hur det var i ett koncentrationsläger och det tyckte jag om. För att man fick verkligen veta precis hur det gick för dem och vad dem gjorde där. Den påverkade mig på ett bra sätt. Jag tror att författaren vill beskriva hur judarnas liv såg ut och hur de förföljdes och var hatade av väldigt många fast än de inte hade gjort något. Jag tror inte att jag skulle vilja skriva någon bok i dagsläget, men i framtiden då jag upplever mer i mitt liv och bär med mig en bagage full av erfarenheter och då hade det varit intressantare att skriva en bok. Idag har jag inte upplevt så mycket och har en hel bagage att fylla på.

(Bokens författare är Imre Kertèsz och återberättad av Johan Werkmäster.)
   
Av: Hoda Ali
Årskurs: 9A
Lövgärdesskolan

 

Mötet i mörkret

Den här boken handlade om en kille och hans familj. Killen heter Christian och han levde vanligt, gick i skolan. En dag fick den höra på nyheterna att en bombflygplan hade störtat. Polisen letade alla hus för dem misstänkte att en av de 5 engelsmännen hade klarat sig och gömmer sig någonstans. Christian gick varje morgon ner till vedboden (källaren) för att hämta kol. En dag gick han ner till källaren för att hämta kol och dörren var olåst när han kom ! Det var engelsk flygaren som la handen på han mun. Dem blev vänner och han lovade att inte säga till någon att engelskflygaren Michael var gömd där. Polisen sökte igenom alla hus hela tiden. Pappan fick reda på det och ville hjälpa Michael komma hem igen. Polisen sökte igenom huset och lyckades inte hitta Michael. Michael skulle åka hem med tåg men kunde inte de fick syn på polisen. Han fick hjälp av Christians pappas kompis att komma hem med hjälp av hans båt.

Den här boken utspelade sig i Danmark under andra världskriget 1939-1945.

Huvudpersonerna var Christian  och Michael. Christian var normal människa som gick i skolan, han var 16 år gammal. Michael var en engelsk soldat, han var 20 år gammal, hade mustach, ung soldat.

Den här boken var bra för att man får en uppfattning om hur man ska göra om man träffar en soldat och inte säger det till polisen. Och hur man ska göra om man vill inte säga det till polisen.
Jag rekommenderar boken till dem som vill veta  hur dem ska göra om dem vill hålla kvar en soldat hos sig fast man inte får .

Beno Gvozdar

Hur går det med läsningen?

Nästa vecka får vi köra några bokpuffar, där ni får berätta lite om era böcker...

Välkomna alla grymma läsare!

Här kommer vi skriva recensioner om böcker vi läst för att insprirera varandra. Detta skall vara ett ställe där ni kan tipsa varandra om bra och läsvärda böcker.
Jag har olika mallar för det jag vill att ni ska ta upp i recensionen.

Jenny