Hon kallades Leni

Boken handlar om en liten flicka som heter Leni och som bor i Tyskland med sin mamma, mormor och bror. Leni hade blivit bortförd från Tjeckoslovakien innan 2:a världskriget bröt ut, men hon var så liten så att hon knappt minns det.  När hon hade kommit till Tyskland fick hon en ny familj som var nazistisk men som tog hand om henne under hennes uppväxt. En dag fick hon höra att de inte var hennes riktiga familj, utan att hon egentligen var tjeckoslovak och bortförd därifrån, från sin riktiga mamma. Personerna i boken beskrivs med ord hur de är. Lina är ungefär mellan 10-14 år. I skolan är hon olycklig, tystlåten och har ett sorgset drag i ansiktet och hon ser inte ut som flickorna i klassen som hon blir retad av. Hon hade i stort sett alltid hemska och konstiga drömmar som hon drömde om och om. Hon älskade sin docka som hon kallade för Jarmila då hennes mormor sade att det var en tjeckoslavkisk flicka som hette Jarmila och att tjeckoslovaker var deras fiender, så tyckte Leni att det ändå var ett fint namn. Leni är inte förtjust i nazister. När Leni får reda på att hennes mamma inte planerade att ha henne utan att bara hennes pappa ville det så blev hon förskräckt och ledsen. Mamma och mormor hade diskuterat och Leni hade hört mamma säga att Lenis riktiga pappa avrättades under kriget och att hon inte visste något om hennes riktiga mamma. Leni beslöt sig för att gå till en barnomsorgsbyrå för att ta reda på vem hennes riktiga mamma var. Eftersom att ”Leni” inte var hennes riktiga namn så kunde de inte hitta henne på pappret för att kunna få mer information. Målet Leni har i boken är att hitta sin mamma och få reda på vad hennes riktiga namn är och var hon egentligen kommer ifrån. Boken utspelar sig i Herrnstadt i Tyskland efter 2:a världskriget på vintern. Det var kallt och snöigt under den perioden. Perioden i boken är ungefär några dagar då de beskrivs om hur Leni får reda på att detta inte är hennes riktiga familj och hur hon hittar lösningen till det. Författaren skriver i kronologisk ordning och man följer hela berättelsen från morgon till kväll. Orden som används är lätta och förenklade vilket kan bero på att boken bara är 75-sidor och lättläst. Författaren skriver så att man förstår och skriver händelserna som sker i lagom mängd innehåll för att man ska orka hänga med och förstå. Dock känns boken lite död att läsa eftersom att det egentligen inte händer mycket i boken och att lösningen sker snabbt.
Jag tyckte att boken var bra eftersom att den utspelar sig efter 2:a världskriget och det är intressant att se hur stämningen i Tyskland var då. Jag identifierade mig till Leni eftersom att jag också hade gjort samma sak som henne om jag var i hennes position. Jag uppfattar det som att namnet bara var tillfälligt. Jag tyckte jätte mycket om slutet eftersom att jag gillar goda slut och att allt ska vara som det ska igen, Leni förtjänade bara det bästa. Texten får mig tänka annorlunda eftersom att jag nu får jag veta att man gjorde så förut som den familjen gjorde. Enligt mig ville författaren säga att alla förtjänar att få veta sanningen ifall man är bortförd eller adopterad från sina riktiga föräldrar och inte får veta om det.

Av: Ema Muratagic 9A