söndag 16 december 2012

Ung i Palestina (Anne Casparsson & Britta Abotsi)

Denna boken handlar om ett par ungdomar i Palestina från 13 - 20 år gamla, som kämpar i sitt hemland och tar sig genom långa tuffa perioder, de tvingas att ockuperas på grund av krig som startade sedan 1948 fortsätter än idag. De israelska militärena behandlar de inte rättvist som om de vore sedda som djur. Ingen respekt, ingen rättvisa underlägsna helt enkelt.
Bokens genre är typiskt historia och litteratur även lite spänningsriktad.


De här ungdomarna berättar hur deras situation som ungdom i Palestina. Alla svårigheter, att man inte kan gå ut när man vill, göra vad man vill. De berättar om rädslorna, sorgerna även behandlats och ockuperats, om att Israel var ett Palestina förr men togs över de israelitiska soldaterna/ folket. 


Till och börja med har vi Qais som strider slåss om sitt land och så fort han ser en militärjeep springer han. Han har tidigare blivit tagen av militärerna, de har slagit honom förhört honom. Qais är en envis kille som säger emot men väldigt modig han ger definitivt inte upp hoppet. Han är rakt på sak, spelar fotboll. Han har mörkt brunt hår fylligt ansikte kines ögon på ett ungefär.  Hans mål är att få världen att inse att de soldaterna gör är fel, han vill att de ska höra deras röster. Vill att det ska vara fred.

Islam tycker att det har blivit mörkt med muren i Gaza. Han har tröttnat på hur de har behandlats, han vill sätta stopp för alla kränkningar och misshandel. Han vill så jätte gärna riva ner muren. Islam har försökt säga emot soldaterna men plötsligt inte vågat, rädslan har alltid lyckats komma i vägen. Han är lång smal kille som bär glasögon, lagom bred näsa. Målet är att kunna strida och få borträdslan. 

Laila är stolt och glad att var annorlunda än de andra. Hon tycker motsatsen än avlång de andra. Hon har lärt sig en hell under sina år, inget hat mot folk. Hon är aktiv och stark. har långt svart hår hennes ögon är som fisk ögon. Målet att inte hata någon.

Rami har också haft en svår situation. Han har inte kunnat gå till skolan på grund av att städerna har bombarderats och skolorna har bombats. Han har inte lärt sig så mycket kunskap och kan inte koncentrera sig. Han är kort och mulatt, har alltid på sig en mössa. smått ansikte. Han vill kunna gå till skolan och utbilda sig till läkare.
Rami har känt att han är instängd som i ett fängelse vart han än går. Han behöver utrymme, kunna gå ut när han vill för han är nämligen 15 år. Och vid den ålder ska man kunna klara sig på egen hand. Han vill att det ska vara rättvist, han 2 äldre bröder Mohammed och Mostafa kommer och går när dom vill. Målet är att kunna  bevisa att han är vuxen och klarar sig på egen hand. 

Sahar frågar sig själv varför hon inte lever som de israelitiska folket, hon märker själv att araberna behandlas på ett annorlunda sätt. Hon vill kunna få det dem andra får. Hon är fundersam nästan hela tiden och vill förbättra situationen genom att göra en demonstration, att stoppa massakern. Hon har kolsvart hår, bred mun och gröna ögon.

Ayat har tvingats gifta sig ung, men vägrar. Hon har mycket att lära och behöver mer kunskap. Hon ska kunna leva som en ungdom. Ayat bär sjal är troende och har mycket stark tro. Jihad har sedan han var liten stridit mot trupper, Han stenkastar, käftat emot och krigat tillsammans med sina nära och kära. Jihad ångrar ingentig han har gjort under de senaste åren, enligt honom är det för att bevisa att han är stark,modig. Han är kraftig, lång har även brunt hår.

Detta utspelar sig i olika städer i staden så kallad Palestina. Detta har pågått i en lång period. Dessa  händelserna började redan några år efter att konflikten Israel/Palestina konflikten startade. Man har tagit upp konflikten om och om igen. Författarna hoppar i tid och rum men ändå i en och samma period.


Författarna använder  lätta ord som man förstår, kan hända att någon mening man inte förstår riktigt. Stilen är neutral och lite långtråkig.


Jag tyckte att boken var grym och väldigt bra samt lättläst för att jag förstod själva meningen med texten och innehållet. Det jag gillade bäst var deras åsikter och personligheter. Jag skulle kunna rekommendera boken men det skulle behövas lite mer spänning. Jag skulle jämföra mig själv med Sahar faktiskt. Att det ska var rätt visa bland folken. Kunna få det andra får. När jag hör “ung i Palestina” tänker jag på hur det är att växa upp i Palestina, hur situationerna skulle vara om man bodde där. Slutet hade inget bra slut, ville att det skulle vara mer händelser. Jag förväntade mig mer utav boken. Som en palestiner blev jag imponerad ut av bokens handling, Under min bardom har jag lärt mig om hur konflikten startade och varför. Jag är stolt av att vara en palestinier. Det författarna 
vill komma fram till är att kunna visa människor runt om på jorden hur det är att leva under ockupation både som ung och vuxen. Kunna tala om att alla människor är lika mycket värda och ingen lämnas utanför.
Jag har inte riktigt intresse för sådana böcker just därför skulle jag inte tänka mig att skriva en bok, har inte riktigt vad som krävs, men om jag nu skulle skriva en bok skulle det handla om fred på jorden.

Hanna 9B

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.