måndag 10 december 2012

Mitt förbjudna ansikte

Boken handlar om en tjej Latifa och hennes familj, där de lever i Afghanistan som talibanerna nyligen tog över makten. Bokens handling handlar framför allt om talibanregimen i Afghanistan, men även sovjetockupationen, motståndsrörelsen, inbördeskrig och själva historian för varje familjmedlem - Mamma, Pappa, Wahid, Daoud, Chakila, Soraya och Latifa.

Personerna (familjmedlemmar) i boken presenteras genom handlingar, eftersom handlingarna i boken består en del av historian för varje person. Denna familj är väldigt öppen jämfört med andra religiösa familjer. De är omtänksam, modiga, hjälpsamt och försöker alltid inte skapa oron till varandra. De reagerar inte så mycket när det är inbördeskrig, eftersom de är vana med det. Men efter att talibanerna kom och tog över makten så förändrades allt. Ingen skratt mer, utan bara deppiga och ledsna depressioner. De har fullt med sorgefulla och negativa tankar. Men efter några år, börjar deras hjärta att pumpa igen, där de försöker ändå göra något gott mot afghanska folk.
Huvudpersonen (Latifa, Författaren) mål är att vänta tills Afghanistan blir fri från de talibaner. Detta tog 4 år tills det blir verklig och under dessa 4 år lever hon instängt i sitt hus med sin familj och väntar efter den dag.

Boken utspelar sig i Kabul och mellan olika årtal. Miljön beskrivs väldigt olika eftersom det hoppar från årtal till en annan årtal. Framför allt beskrivs miljön inom staden Kabul - gator, lägenhet, flygplats, krigsområden och med mera.
Tiden har ett viktig roll inom bokens handlingar, för att författaren (Latifa) berättar inte i en kronologiskt ordning, utan hoppar tiden fram och tillbaka. För att förstå och hänga med själva handlingen, är tiden förstås viktigt.

Författaren använder massa afghanska ord och språket är inte- lätt eller komplicerade, utan lite för uttrycksfull. Författarens stil är lite för seg, eftersom det tar ungefär 1 sida innan hon kommer fram till den viktiga delen. Samtidigt är hennes språk väldigt saklig och personlig.

Jag tycker att boken är för- långtråkigt och detaljerad, även om den är en sann historia. För att bokens handlingar är komplicerade, på grund av massor av olika ledarna i Afghanistan som dyker upp, konflikter & krig mellan många olika armé, årtalen som hoppar fram och tillbaka. Men framför allt så tycker jag att det är intressant att få höra själva livet hos var och en i familjen. Jag skulle bara rekommendera boken till folk som vill veta mycket detaljerad om vad som har hänt i Afghanistan.
Jag uppfattar titeln ‘’Mitt förbjuda ansikte’’ - en tjej som lever i ett olycklig liv under sin chadri och chador (sjal och islamskt kvinnodräkt).
Slutet på boken var lite för bråttom. Hon skrev inte detaljerad om hur det såg ut och fungerade, utan bara skrev direkt ner vad som händer efter allt problem som de har gått igenom. Hon berättade inte heller vad som händer efteråt lösningen/resultatet, vilket jag blev besviken på.

Efter att jag har läst denna bok, blev jag lite chockad. För att handlingen i boken skedde runt om 1997 och ända fram till 2001. År 1997 där jag föddes i Sverige och levde i ett lycklig utan något problem, medan Latifa och hennes familj lider i Afghanistan.

Författaren Latifa som var med i historian vill berätta till folk om hur det såg ut för en kvinna att leva under talibanregimen och samtidigt berätta om sin egen familjs sorgefulla upplevelser. Det tog ungefär 4 år tills Afghanistan blev räddad av USA och Storbritannien. Det finns ett styck på boken där Latifa och hennes bror Daoud diskuterar att Afghanistan har blivit glömt av andra länderna. Därför vill hon kanske berätta om hur dåligt dessa 4 år har gått för Afghanistan, medan andra länder hade ingen aning om vad som hände. Samtidigt vill hon tacka alla hennes vänner och sin familj, som kämpade med henne att leva vidare. Hon tackar även hemskt mycket till vissa personer i Frankrike som hjälpte de afghanska kvinnor mycket.

- Sandra Tran 9A

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.