Vad mina ögon har sett av Magda Eggens/ Rose Lagercentz

Boken handlar om andra världskriget där dom ville utrota alla judar, handikappade osv. Det är två flickor och deras familj det handlar om. Det är ett helt normalt liv hos dom i Tyskland, tills den dagen dom blir kallade att dom ska packa sina grejer och åka till ett getto där dom ska bo i ett hus utan sängar och med hundra andra. Dom åkte ett tåg, kan kunde se ut i ett litet hål med galler i flera timmar. När dom kommer fram till ett koncentrationsläger som heter Auschwitz, splittras flickorna från sin familj, när dom kommer till lägret ena sidan dör man och andra sidan får man överleva och istället jobba som slavar. Man får reda på hur dom två flickorna upplever sitt liv. Dom flyttas från olika plattser för att jobba. Efter ett helt år så kommer dom till Sverige och blir räddade av röda korset.

Magdi är den är berättaren i boken. Hon är en ganska blyg tjej, men är omtänksam. Hon älskar sin familj väldigt mycket och vill bara vara med dom. Hon hjälper till mycket och vill kämpa för sin familj.Hon vågar inte visa sitt inre hon gör som hon blir tillsagd och säger aldrig nej till någon. Inom bords så skriker hon men inne från är hon mer glad och visar hur hon är. Hon visar mycket sin glada sida, för hon vill inte råka ut för något hemskt. Anna är magdis lilla syster och  är blyg och vågar inte klaga på mycket. Hon gör bara som sin stora syster säger. Hon har långt hår med flätor hela tiden. Hon vågar inte visa några känslor så hon lyssnar bara på vad andra säger. SS-soldaterna är riktigt stränga och är riktigt hemska mot alla som har skickats till koncentrationslägret. Dom har kostym på sin hela tiden och är bara killar. Dom är stränga och lyssnar inte på någon annan än den högste ledaren. Helge kommer mer i slutet av boken, men är snäll och är hjälpsam med att lära Magdi svenska varje kväll.

Det är år 1945 på ett konsenrations läger. När dom kommer dit är det kyllit och ibland ser man solen, fullt med folk och dom får inte plats någon stans. Det finns inga sänger bara betong golv, får ingen riktig mat och dom har inga toaletter. Men när flickorna kommer fram till en ny plats får dom varsin filt och säng fast det är två och två som delar på sängar. Allt som händer tar ett helt år, det är en lång period dom får lida.

Författaren använder vissa ord som är svåra men det är lätt att förstå efter som att hon har skrivit texter så att man förstår. I början är boken lite seg det är mer till mitten av boken man kommer in. Den är uttrycksfull man fattar vad hon skriver om och vad hon vill säga till oss som läser.

Jag tyckte att boken var jättebra, men det vara bara en seg början. Det var en hemsk berättelse, att få bära på något sådant hela livet. Det jag gillade med boken var att det var någon som varit med som skrivit den och inte att det var någon som har hört vad som hänt, som kan hitta på saker i boken. Jag skulle rekommendera denna bok till dom som brukar läsa böcker och gillar att läsa om krig. Att vad någons ögon har varit med om, något hemskt. Jag berör mig på så sett att jag blir chockad att barn får uppleva sånt men även äldre kvinnor.Författaren vill säga till oss läsare att detta verkligen har hänt och att vad som hände med folk under andra världskriget.

Av: Angelicka Kipple 9b